04. Fredagsintervju: ISA.

Foto: Godkänd av ISA.

Vem är du? Beskriv dig gärna lite kortfattat. 


Jag är en lugn, kreativ, och ambitiös 20-åring som bryr mig mycket om folk i min omgivning. Jag har alltid haft väldigt stora drömmar inom musik och har satsat på att bli artist sedan jag var liten. Musik är en stor del av den jag är.


Har du någon egen erfarenhet kring psykisk ohälsa? 


Ja, jag var djupt deprimerad i över ett år från våren 2016 till hösten 2017. På grund av mina extremt höga krav på mig själv i skolan, inom artisteri, inom dans (dansade nästan varje dag), i träning och mat blev det till slut för mycket. Jag fick gå på antidepressiva och gå i KBT för att sakta men säkert ta mig tillbaka, eller snarare för att hitta mitt nya jag och liv. Det var hemskt och tufft på så många vis. Jag tappade en stor del av mig själv, den drivna, energiska och drömmande tjejen. Hon blev istället lustlös, kände tvivel på karriär och hennes potential, hon blev fysiskt svag och led av panikångestattacker. Mitt  i grunden starka psyke var dock det som skulle göra att jag tog mig ur depressionen relativt fort. Jag bara bestämde mig att jag skulle klara det oavsett hur mycket tårar som skulle behövas.


Vad är dina tre absolut bästa tips för att inte ge upp livet?


Oj, det var en svår fråga. Det är lätt att bara fokusera på allt negativt som finns runt omkring en och speciellt i i sina mörkare stunder är optimismen nästan bortblåst. Det jag har lärt mig är att säga emot alla negativa, nedvärderande tankar om mig själv och hopplöshet när de väl dyker upp. Det blir som ett bråk i mitt eget huvud tills den peppande rösten vinner. När jag väl är uppe ur hålet ser jag klarare och förstår vad som är värt att leva för. Familj, kärlek, vänner, drömmar. Mina tips är nog att hitta en röst som slåss mot den negativa, att påminna sig själv i de bättre stunderna vad som betyder något och att det alltid är runt hörnet, även när man inte kan se det.


Vilken tror du är den effektivaste metoden till att lyckas eliminera stigmatiseringen kring psykisk ohälsa?


Jag tror att social media har bidragit väldigt mycket till att öka jämförelse med andra, stress, kroppshets och annat, och framförallt bland ungdomar. Det finns så stor press från så många håll på unga idag, på både internet och i verkliga livet. Man slappnar väldigt sällan av och får vila från all information man blir matad med dag ut och dag in. Man måste förslka få en distans till information i olika former av media. Allt snack om dieter, reklam om kroppsideal, fitness påverkar framförallt många tjejer. Jag kommer ihåg hur skolans prov och uppgifter var förknippat med ångest, extrem stress och prestationsångest. Alla bar på så mycket men ingen pratade om det på riktigt. Jag tror att skolans vuxna, föräldrar och andra förebilder måste våga inleda samtal med unga om deras välmående, för att öppna upp om problem och få förståelse för varandra. På så sätt tror jag även att vänner kommer dela med sig mer mellan varandra. Samhället ser inte ut som det brukade och det är sjukt viktigt att förstå att det påverkar oss och vårt välmående. Det borde inte finnas skam i att må dåligt. Det är snarare då vi borde vara som ärligast med varandra.


Finns det någon psykisk påfrestning att vara en offentlig person? Och isåfall vilken har varit din främsta? 


Den främsta är att man alltid vill vara stark, leverera och vara en förebild. Pressen blir större när man är medveten om andras förväntningar. Men det är nästan viktigare för offentliga personer att våga visa sin sårbara sida, för att sprida sin mänsklighet till andra men också för att man känner sig mindre ensam.


Om du kunde backa tillbaka bandet och få möjligheten att prata med ditt 15 åriga jag, vad skulle du då säga? 


Chilla. Det är inte hela världen. Skit i att vara bäst i allt. Satsa på musik, dans och på att va en bra vän men du behöver inte slita sönder dig själv för skola eller en drömkropp. Foka på det som på riktigt får dig att må bra. Ångesten är inte värd dig. Ditt välmående är det viktigaste. Du kanske tror att du klarar allt, men det kommer ikapp dig om du inte tar hand om dig själv.


Något annat allmänt du vill förmedla? 


Jag vill bara säga att, dela med er av era känslor och tankar till folk ni litar på och kan öppna upp er för. Man kan sätta finger sina problem genom att ventilera och få höra någon annans perspektiv. Den här världen är krävande på många sätt och just därför ska man inte hålla det för sig själv.

Detta är andra gången Isa dyker upp som gäst här på bloggen. Hon har tidigare fått vara gäst och skriva ett inlägg om hennes liv med psykisk ohälsa. Vill du även läsa detta, klicka här!

Vill du kontaka mig? fyll i formuläret nedan.

© 2020 by ARYA.