08. Fredagsintervju: Erik Betting.

Veckans gäst i Fredagsintervjun har valt att vara anonym. Erik Betting är endast ett alias.


Vem är du? Berätta gärna lite kort om dig själv.


Jag är en ung man på 35 år som verkligen älskar de sociala som livet har att erbjuda, spontana nya möten med människor får jag massor med energi utav. Mitt liv har både präglats av ett extremt aktivt liv som elittennis spelare men även under destruktiva perioder som något som kan liknas vid en soffliggare.

Just i skrivande stund har jag tagit tillbaka detta intresse och tränar för tillfället ca 5ggr / vecka och då mest fokuserat på löpning och styrketräning. Utöver mig så kretsar mitt liv mycket kring min lilla familj med sambo och en dotter, där vi försöker leva livet mycket genom henne och njuter verkligen när jag, vi ser henne lycklig. Men det som symboliserar mig mest är ett stort hjärta och en enorm drivkraft till att vilja förändra där det verkligen behövs. Det här drivet har nog växt fram genom min idrottsbakgrund som senare blev till att bytas ut mot en framgångsrik säljkarriär.


Vad är det första ordet som kommer upp i huvudet när du hör psykisk ohälsa?


För mig är psykisk ohälsa en sammanfattning av ett sinnestillstånd, något som man måste möta och göra motstånd emot. Min resa har innefattats av en total botten i form av självmordsförsök men när jag successivt nu klättrar upp och blir mer medveten då inser jag även att din totala förmåga tappas på vägen ner i psykisk ohälsa. Men summerat är psykisk ohälsa för mig, stress, ångest, depression, sömn svårigheter, olust och massor av saker tillsammans. Jag vet att med fysisk aktivitet kan man vända på ett tillstånd av psykisk ohälsa, där ska man börja smått men med kontinuitet. Det kan vara som i mitt fall ett mål om 10.000-12.000 steg / dag genom promenader, detta gör att ens hjärna tillfrisknar snabbare något som hjälp mig enormt.


Vad har du för relation till psykisk ohälsa?


Sinnesförvirring.


När insåg du att du led av ett spelmissbruk?


Jag har som sagt spelat sedan 12års ålder tillsammans med min far som lät detta vara möjligt men jag tror inte jag insåg mitt spelmissbruk för ens jag kraschade första gången och det var ca 5 år sedan. Något inom mig säger att det är svårt att inse sin spelproblematik innan man fullständigt snuddat botten åtminstone har det varit så för mig. Då jag tyvärr haft ett ”hopp” om en livsförändring genom stora vinster för länge i mitt liv. Vändpunkten med mitt spelande har skett i 2 etapper och bägge gångerna har jag blivit påkommen av min sambo som sedan ställt mig mot väggen. Efter dessa kollapsande situationer har jag själv sökt hjälp, första gången fick jag återfall efter 1 år som helt spelfri och nu i skrivande stund har jag gått ca 8 veckor i precis samma KBT behandling som vid första tillfället. Skillnaden då och nu är att jag idag inser att jag är ”spelmissbrukare” vilket jag inte gjorde då och detta gör att jag även inser att det är något jag kommer behöva bearbeta varje dag för resten av mitt liv. När den insikten kom till mig var den både läskig men ändå befriande, läskig för att jag verkligen aldrig kan eller får spela och skönt att veta att jag är sjuk mitt tidigare beteende har inträffat p.g.a att jag inte vetat bättre och nu ska jag vända på detta tillsammans med min KBT grupp.


Hur vart mottagandet från sjukvården? Fick du tillräckligt med hjälp och stöd?


Sjukvården har varit fantastisk mot mig, allt från inläggning på vuxen psykiatrin till expert läkare till vanliga vårdcentralen. Jag har verkligen haft tur och mött människor som förstått mig och min sjukdom och guidat mig åt rätt håll, men där handlar det om att våga be om hjälp vilket inte alltid är lätt men det är först då allt sakta kan börja återställas igen. Ja jag tycker verkligen att jag har fått allt jag kan begära i form av stöd och hjälp kring mitt missbruk.


Vilka är dina tre främsta tips till anhöriga när det kommer till att vara ett stöd?

Vara uppmärksam kring beteende förändringar, gällande tid bakom skärmar som Iphone, iPad etc.

Om ni misstänker något, försök ta ett förstående bra samtal med personen ifråga och få hen att öppna sig. Detta kan vara en öppning till ett erkännande.

Supporta, visa kärlek och förståelse. Med det sagt behöver inte detta betyda stanna i ett förhållande till vilket pris som helst men oavsett visa kärlek, stötta i form av söka hjälp, läkarvård etc.  Och biggest ”NO” låna aldrig ut pengar. Detta hjälper inte utan förvärrar.


Vad tror du är det allra läskigaste med att vara öppen om hur man mår psykiskt?

Jag är övertygad om att det handlar om skuld och skam till att känna sig annorlunda då människor idag gärna ”promotar” sina allra bästa stunder på sociala medier. Det här blir en dålig spiral till ett samhällsideal man tror att man måste leva upp till.


Om du fick möjligheten att träffa ditt 15-åriga jag igen, vad skulle du säga?


Jag hade nog velat ruska om både min pappa och mig själv kring stunderna bland spel, travbanor och åtskilliga timmar bakom Jack Vegas maskinerna. Hade velat säga till min Pappa att vi gör något annat, jag vill inte växa upp med detta och vill heller inte att du ska vara olycklig för jag älskar dig.


Något annat du vill förmedla?


Det som jag vill förmedla är att förändring är möjlig men den måste komma genom vilja och då måste man släppa taget till det man vill lämna bakom sig. När man bestämt sig för det då kommer ljusare tider över horisonten. Sen tycker jag att man som spelberoende, anhörig och alla som kommit i kontakt med tuffare tider i livet ska lyssna på min och Lukasbettings podcast som har premiär 8e mars. Där kommer vi belysa spelproblematik, psykisk ohälsa och dess påföljder och mycket mer.


- Tack för att jag fick chansen till att medverka i din blogg.

Vill du kontaka mig? fyll i formuläret nedan.

© 2020 by ARYA.