16. Fredagsintervju: Therese Lindgren.


Foto: Godkänd av Therese Lindgren.

Vem är du? Berätta gärna lite om dig själv.


Mitt namn är Therese Lindgren. Jag är en tjej som är alldeles för ambitiös för mitt eget bästa, som väljer en hemmakväll i soffan med mina hundar och min kille framför något annat alla dagar i veckan. Jag jobbar med att skapa underhållning på Youtube och att driva Indy Beauty, mitt veganska skönhetsmärke.

När var första gången skulle du säga som du personligen kom i kontakt med psykisk ohälsa? 

Första gången jag sökte vård med anledning av min psykiska ohälsa var 2012, när jag var 25 år och precis börjat uppleva panikattacker, men första gången jag ”kom i kontakt med psykisk ohälsa” var nog i 15-årsåldern när det var bråkigt hemma inför en stundande skilsmässa. Att det var sådär bråkigt hemma i kombination med att jag var i en jobbig ålder och osäker på mig själv ledde till mycket ångest. Även om jag där och då inte förstod att det var just ångest jag kände.


Hur mår du idag?


Jag mår bra! Jag är så jäkla lycklig över att mina panikattacker som jag levt med sedan 2012 kommer mer och mer sällan, och att jag inte befinner mig i någon depression. Däremot upplever jag en hel del ångest i perioder, men har kommit att acceptera ångesten som en del av mig. Jag tror att jag alltid kommer att ha mer ångest än andra, det viktiga är att jag hittar verktygen att hålla den i schack eller vad man säger. Ångesten får finnas, men inte ta över.


Om du ser tillbaka på livet och sedan jämför med livet du lever idag med panikångest, vad skulle du då själv säga är skillnaden?

Jag lider fortfarande av panikångest, men däremot har jag med tiden fått verktyg som lärt mig hantera den bättre. Så jag skulle framförallt säga att erfarenheten och terapi gett mig verktyg att hantera panikattacker.


Skulle du säga att du blivit en starkare människa idag jämfört med tidigare om du tittar tillbaka på dig själv och din förmåga att hantera attackerna?


Mitt självförtroende har absolut stärkts, i takt med att jag utmanat min panikångest.

Den öppenhet du haft kring ditt psykiska mående, skulle du säga att den haft en positiv betydande roll för ditt egna tillfrisknande? 


Jag skulle säga att öppenheten varit avgörande för min del. Det måste ju inte nödvändigtvis vara så för alla, men för mig har det varit otroligt befriande att kunna prata om om mitt och få bekräftelse på att jag inte är ensam. Men det har också varit nästintill terapeutiskt för mig att få sätta ord på mina känslor. När man gör det tvingas man liksom tänka på sin situation ur ett större perspektiv, och för mig har det varit nyttigt.


Vad är dina tre främsta tips på egenvård när man drabbats av en psykisk sjukdom? 


Jag har absolut noll erfarenhet när det kommer till psykiska sjukdomar som schizofreni, bipolär sjukdom eller psykoser av olika slag, så jag är inte i position att ge tips till drabbade. Vad jag har erfarenhet av är utmattningssyndrom, ångest och paniksyndrom, och tips på egenvård till personer som är drabbade av något liknande är spendera tid med djur (som verkligen är läkande på flera sätt!), att försöka få tid att lägga på något man finner lustfyllt och sätta ord på sina känslor. Vill eller kan man inte prata med någon kan man åtminstone försöka skriva ner sina känslor, eller tala in dem som en minnesanteckning i telefonen. Det känns konstigt till en början, men det är nyttigt att sätta ord på känslor.


Vad är dina främsta tips till någon som vill vara ett bra stöd? 


Mitt främsta tips till någon som vill vara ett bra stöd är att läsa på. Oavsett om det handlar om att personen har en diagnos eller generellt nedstämd. Att läsa på ger dig en mycket större förståelse för din anhöriga och vad denne går igenom, det finns oändligt med tips på hur man kan förhålla sig beroende på vad personen går igenom.


Om du fick möjligheten att träffa 13-åriga Therese, vad skulle du säga henne? 


Just 13-åriga Therese hade jag velat fortsatte vara ett barn. Jag hade, precis som de allra flesta tjejer, bråttom att bli vuxen vilket var synd. Man ska vara vuxen så himla länge, så jag hade försökt få mig själv att fortsätta vara barn. När man är 13 behöver man inte ha pojkvän, förlora oskulden, testa alkohol och cigaretter eller bestämma sig för vem man ska vara och vad man ska jobba med. Låt allt det där komma senare.

Vad har du för ambitioner och mål nu framöver, när det kommer till ditt psykiska mående? 


Jag går just nu en KBT-behandling för att jobba på min oro. Jag har märkt att jag har tendenser till tvångstankar som jag behöver hjälp att få bukt med nu när de fortfarande är i sin linda. Så mitt mål är att fullfölja behandlingen och därefter börja jobba på min flygrädsla.


Varför anser du att vi bör prata om vårt psykiska mående? 


Jag anser inte att varenda person behöver prata om sitt psykiska mående om man inte vill. Är man inte intresserad av att dela med sig behöver man inte, men generellt ligger den nuvarande stigmatiseringen oss alla i fatet oavsett om vi personligen är drabbade eller inte.

Vill du kontaka mig? fyll i formuläret nedan.

© 2020 by ARYA.