18. Fredagsintervju: Alex Araya.

Foto: Robin Araya.

Vem är du? Berätta gärna lite kort om dig själv.


– Mitt namn är Alex Araya. Jag är dansare och artist . Lever tillsammans med Robin Larsson och har tre hundar. Kommer från en liten stad som heter Kiruna, men bor numera i Vallentuna. Är halvsvensk och halvt chilenare.


Hur mår du idag?


– Just idag har jag ont i kroppen, nackspärr och försöker ta dagen som den kommer.


Vart skulle du säga gränsen går på vad som psykisk hälsa respektive ohälsa?


– Jag tror att gränsen är när man mått sämre en längre stund och det inte längre är någonting man själv kan påverka, utan situationen bara är sådan.

När kände du att det var killar du attraherades av och när kom du ut för första gången?


– Skulle 20-åriga Alex svarade så skulle han säga att han började dras sig till killar vi 16-års ålder. Men Alex idag skulle säga att han alltid varit attraherad av killar. Däremot kom jag inte ut för ens när jag var 17 år för första gången. Men då var det bara mina vänner som fick veta.


Var det svårt dig själv att acceptera att din sexuella läggning?


– Ja, jag trodde bara det var en fas i mitt liv, vilket nog skapade ett förtryck mot dessa känslor. Delvis för medvetenheten kring hur synen på homosexualiteten i Kiruna såg ut, att det inte ansågs vara normalt men också för att jag själv hade bilden av vad en “normal” sexuell läggning var. Världen ansågs vara hetero normativ. Därav gjorde jag allt jag kunde för att försöka vara och agera straight,men insåg senare att det bara var att ge med sig. Något jag idag är väldigt tacksam för.


Hur vart reaktionerna från din familj?


– Blandade. Majoriteten hade inga problem alls med det. Sen handlade det om att de övriga personer som hade problem med min sexuella läggning, grundade det på deras religiösa bakgrund.


Men idag har dem lärt sig acceptera allt.


Har du känt att din sexuella läggning varit ett hinder för dig i något sammanhang?


– Aldrig. Mer tvärtom i sånt fall!


Det har hjälpt mig att må bättre, öppna upp mer och gjort mig till en bättre människa, samt gett mig mer möjligheter än vad jag tror jag hade fått om jag var straight.


Vad skulle du säga till en person som går omkring och mår dåligt för att hen vill komma ut, men inte vågar?


– Var sann emot dig själv. Det är det allra viktigaste. Men också att vara trogen sitt hjärta.

Oavsett vad som händer så mår man aldrig bra av att inte få möjlighet att visa upp sitt äkta jag till dem man älskar mest. Med det sagt ska man också komma ihåg att när man väljer att ”komma ut” så kommer man in i en community där alla har förståelse. Ens familj expanderar mer än komprimeras.


– Något jag har lärt mig i vuxen ålder är att man väljer sin egna familj.

Kastar någon elaka kommentarer eller är elak gentemot dig, så älskar dem inte dig på det sättet du behöver bli älskad på.


Du engagerar dig mycket och arbetar hårt för ungdomars-hälsa. Vad är det som specifikt motiverar dig till att göra detta?


– När jag började som pedagog så ville jag skapa ett ställe som jag valt kalla för ”safe heaven”, vilket betyder att oavsett vad som pågår i deras liv och vad som en händer, så är mina klasser med mig alltid en säker plats och ett hem, där dem får välja att antingen ta med sig bagaget in på klassen, eller ställa det utanför för att kunna koppla av tänka på något annat. Detta är något som jag förklarar tydligt för mina elever tillsammans med vikten i att vi måste respektera varandra. För man vet aldrig vad en annan går igenom.


Alla i mitt klassrum är lika mycket värda. Ingen är mer värld. Vi är alla en familj. Det är det som motiverar mig till att gå till jobbet och för att fortsätta kämpa mot barn och ungdomars hälsa.


Sist men inte minst, Anser du att Pride-festivalen behövs?

– Ja. Det är i allmänhet en mycket viktig händelse. Vi lever fortfarande inte i ett jämställt samhälle.


Anledningen till varför Pride finns och startades är just för det förtrycket samhället hade och har. Upproren som uppkom på Stonewall i New York på slutet av 60-talet, var på grund av hur illa vi blev behandlade som en community. Dem demonstrerade för att detta inte skulle ske igen. Detta är något som vi bör ha i minnet och som vi idag också bör hitta tillbaka till igen. Jag har under många år själv sagt att Pride-festivalen borde vara mer en marsch med politiska budskap som gynnar samhället. Det finns få av detta i paraden idag men det behövas definitivt mer.

Vill du kontaka mig? fyll i formuläret nedan.

© 2020 by ARYA.