20. Fredagsintervju: Nino Hellman.

Foto: Anton Jerfström.

Vem är du? Berätta gärna lite om dig själv.


– Jag heter Nino Hellman och jag är 26 år gammal. Jag är uppväxt i Hälsingland, Ljusdal. Idag bor jag i Stockholm och jobbar som dansare, koreograf och danslärare.


När du hör psykisk ohälsa, vad tänker du då?


– Jag tänker då på mental ohälsa. Som om man har inre demoner som man kämpar med. Oftast så delar man inte med sig av detta till andra då man är rädd att det kan anses som en ”skam”


Har du själv fått erfara psykisk ohälsa?


– Det är en svår fråga då det är lite oklart vart gränsen till psykisk ohälsa går. Jag tror att vi alla har våra ”demoner” som vi kämpar med, vissa väldigt allvarliga och vissa mindre allvarliga. Det är därför det är viktigt att vi bryr oss om att verkligen fråga varandra hur man mår på riktigt och visa att det är okej att inte må bra hela tiden. Även fast man inte har lika allvarliga problem som någon annan som lider utav psykisk ohälsa så känns dina problem ändå lika mycket för det. Så mitt svar på den frågan är ja.


Vad tror du är den största faktorn till att män idag mår psykisk dåligt?


– Även detta är en svår fråga för mig då jag har aldrig har varit den som ser på mig själv annorlunda bara för att jag är man. Jag har alltid gått min egen väg och alltid gjort det jag vill utan att lägga en extra tanke på om det är ”omanligt” eller inte. Men jag tror att anledningen till att män lider av psykisk ohälsa är att dom inte är lika bra på att ventilera sina känslor och att konversationerna män emellan oftast hamnar på en ytlig nivå. Jag tror också, bland män att det anses ”omanligt” att visa sig svag, vilket man gör om man erkänner att man mår dåligt.


Alla har vi dagar som är sämre än andra, vad gör du när du har dessa dagar för att orka ta dig igenom dem?


– Jag jobbar i en bransch där man inte har lyxen att kunna sjukskriva sig om man är förkyld eller känner att man skulle behöva en dag hemma. Där av brukar jag helt enkelt tänka ”The show must go on”

Som tur är så har jag världens bästa flickvän och hon är väldigt duktig på att se igenom mig om jag mår dåligt. Vi pratar verkligen om allt och hon hjälper mig att påminna mig själv om mitt eget värde. Utan henne hade jag inte varit den jag är idag.


Hur skulle du säga att man bör vara för att vara ett bra stöd för person som mår dåligt?


– Släpp pressen av att behöva komma med en lösning på alla problem eller att man alltid måste säga ”rätt” saker. Ibland räcker det bara med att lyssna och få den parten som delar med sig att känna sig hörd. Man kan även vara till mycket hjälp genom att dela med sig utav sina egna erfarenheter runt psykisk ohälsa. Oftast kan man känna sig väldigt ensam när man går igenom psykisk ohälsa så det är viktigt att visa att man finns där och att man inte tar avstånd.


Hur har reaktionerna under åren varit hos andra grabbar när dem fått höra att du dansat? – Jag tänker främst under dina pojk och tonårsår och med tanke på att du är kille.


– Jag har mötts utav mycket fördomar sedan jag började dansa. Jag tror fortfarande att det florerar rykten i hemtrakterna om att jag skulle kunna vara homosexuell. Det är sjukt tråkigt att bemötas av dessa fördomar på grund av mitt yrkesval.

Mycket av mitt arbete i början av mina år gick faktiskt ut på inspirera flera killar till våga dansa och jag skulle vilja säga att det är stor skillnad idag jämfört med för några år sedan när man ser till hur många killar som faktiskt dansar.

Dessa fördomar är dock inget som egentligen har påverkat mig mer än att jag blir störd av se hur trångsynta vissa människor är. Jag har som jag nämnde tidigare alltid gått min egen väg och aldrig låtit min vilja påverkas utav andras åsikter eller fördomar. Jag ser det såhär, dom som känner mig vet vem jag är och vad jag går för. Dom som inte tar tiden att faktiskt lära känna mig och gör sina egna uppfattning utav mig baserat på vad andra säger eller baserat på en viss norm, dom kunde jag faktiskt inte bry mig mindre om.


Hur var du som grabb? Ingick du i den typiska kategorin machokulturen?


– Aldrig något som jag har reflekterat över tidigare faktiskt. Aldrig lagt så mycket energi på som är typiskt manligt eller inte. Jag har alltid gjort precis det jag vill. Finns nog inte en enda sport som jag inte har prövat på eller sysslat med någon gång under mitt liv. Ett tag tävlade jag i Motorcross och Alpin Skidåkning på SM nivå samtidigt som jag stod framför spegeln hemma i sovrummet och lärde mig att dansa popping.


– Jag skulle vilja säga att jag bröt macho normen ganska hårt under den perioden.


Vilken typ av man skulle du säga att du är idag?


– Jag uppfyller nog inte den typiska normen för ”manlighet” samtidigt som jag skulle vilja påstå att jag är väldigt manlig utav mig. Senast igår var jag på en dansklass där vi dansade super feminint till Britney Spears och dom som var där skulle nog säga att jag hade ”The time of my life” Jag är väldigt öppen utav mig och har inte svårt för mig att dela med mig utav mina känslor. Bara på grund av det jag har nämnt hittills så har nog många utav er redan hunnit bygga er en egen uppfattning utav vem jag är och vad jag föredrar. Innan ni bestämmer er för vem jag är så vill jag att ni även ska ha detta i beaktande.

Jag är uppväxt med fordon. Jag fick min första cross när jag var 6 år gammal. Jag tog lätt motorcykel körkort när jag var 16 år gammal. Jag är utbildad elektriker. Jag har jobbat som personlig assistent i nästan 10 år. Jag älskar naturen och jag älskar att fiska.


– Jag är så otroligt less på dessa normer. Bara för att en man är homosexuell så är det orimligt för honom att ha ”manliga” intressen?


Har du förmågan att prata känslor, mående och eventuella andra jobbiga händelser med dina manliga vänner?


– Ja det har jag inga problem med alls. Jag är väldigt öppen med mina vänner, manliga som kvinnliga. Om man inte släpper in sina vänner vad är dom då till för? Vänner är där både i vått och tort.


Faller det dig även naturligt att krama om dessa vänner?


– Jag kramar om alla mina manliga polare Träffar jag dock någon för första gången så brukar jag känna av innan jag hälsar, är det en ”kram” person eller ”skaka hand” person.


Om din bästa vän skulle be dig att hålla om honom för att han är ledsen och behöver få känna lite närhet. Skulle du känna att det var ok? Eller skulle det kännas konstigt?


– Det skulle absolut inte vara något konstigt. Jag tror att mina närmsta polare skulle känna sig bekväma med att be mig om den typen av närhet om dom skulle behöva det.


Skulle du kunna säga jag älskar dig till en manlig vän?


– Jag säger ofta till mina närmaste manliga polare att jag älskar dom. I ärlighetens namn brukar det dock bli något i stil med ”Jag älskar dig mannen”. Jag skulle vilja tro att jag är duktig att påminna dom i min närhet om att jag älskar och uppskattar dom, manliga som kvinnliga.


Slutligen, om du fick möjligheten att träffa ditt 13 åriga jag igen, vad skulle du säga honom?


– STRETCHA!


Något annat du vill förmedla?


– Tvivla aldrig på dig egna förmåga att uppnå dina mål. Du är fantastisk precis som du är. Att vara unik är alltid en fördel oavsett vilken bransch du befinner dig i. Det som kommer att göra dig unik är DU!


Våga vara dig själv fullt ut och ge aldrig upp så lovar ja dig att du kommer att gå långt.

Livet blir mycket roligare att leva om man är sig själv på riktigt.

Vill du kontaka mig? fyll i formuläret nedan.

© 2020 by ARYA.