22. Fredagsintervju: Kristian Kaspersen.

Foto: Nina Varumo.

Vem är du? Berätta gärna lite kortfattat om dig själv.


– Jag heter Kristian Kaspersen och jag är artist/låtskrivare/musikpedagog. Spenderade barndomen i en liten by i södra Dalarna, bosatt i Stockholm sedan 20 år. Pappa till en 3,5-åring.


Har du någon erfarenhet kring psykisk ohälsa?


– Under barndomen bröt jag väldigt mycket mot de normer som fanns gällande hur man skulle vara som kille. Länge stod jag på mig med att våga vara mig själv och följa mina impulser men när högstadiet närmade sig försökte jag ändra på mig för att undvika att bli mobbad. Jag bar på mycket rädsla och kände mycket skam över mig själv.


 – När jag kom ut som bög som 20-åring och i större utsträckning kunde välja min egen väg hoppades jag väl att allt skulle bli bra men jag brottades med mycket skam gällande min sexualitet och smärtan från barndomen kom upp till ytan. Jag drack alkohol för att tillfälligt befria skammen men nästa dag var det ännu värre.


Har du haft stöd av sjukvården? Om, ja hur har stödet fungerat.


När jag upprepade gånger fick så svår panikångest att jag trodde att jag skulle dö kontaktade jag slutligen HBT-hälsan. Först fick jag en psykolog som det fungerade väldigt bra med och jag kände mig förstådd. När hon slutade efter en kort tid fick jag byta terapeut och tyvärr fungerade det inte lika bra. Den nya var rak och tuff på ett sätt som gjorde mig osäker. Men i efterhand kan jag ändå se att han hjälpte mig att våga saker och kontinuiteten i våra träffar gjorde att jag visste att det fanns andrum för mig.


Jag är väldigt tacksam över att jag fick hjälp så snabbt och att det fanns (och fortfarande finns) en mottagning för HBTQ-personer. Även om vi som grupp fått fler rättigheter och det på många håll blivit lättare att leva som bög/flata/bi/trans/queer så bär många av oss på djupa sår. Saker som måste få bearbetas.


Vad är dina tre främsta tips till att må bättre och orka fortsätta kämpa?


 – För mig har har mitt låtskrivande alltid varit en viktig del i mitt mående. Ända sedan jag var barn har jag kunnat uttrycka mig i text och musik och där har jag kunnat skapa något av min smärta, min vrede och min glädje. I mitt artisteri har jag också, med hjälp av andra, kunnat uttrycka mig i bild och musikvideos. Det har varit en befriande process.

  1. Jag vill uppmuntra alla som mår dåligt att söka efter ett sätt att uttrycka sig: text, bild, musik… Det ska inte handla om att prestera utan om att ha en kanal där du kan ge uttryck för ditt inre.

  2. Mina vänner har varit väldigt viktiga för mig. I tider av kris har jag blivit allt bättre på att rikta mig utåt. Tala med en riktig vän. De vill finnas där för dig. Ibland kan/vill man inte prata om allt men man kanske behöver sällskap för att inte gå in i destruktivt tänkande/beteende. Sov över.

– Något som också funkar bra för mig är att träna. Regelbundet. Hårt. Det frigör endorfiner och du sover bättre och blir befriad från att vara så mycket uppe huvudet. Jag har dock aldrig själv lidit av långvarig psykisk ohälsa, men har precis som många andra gått igenom jobba perioder och tider av kris.


Vad motiverar dig till att fortsätta kämpa när du hamnar i ett bakslag?


– När jag hamnar i ett bakslag påminner jag mig själv om att saker och ting tar tid… jag kan inte snabb-processa mig igenom det hur mycket jag än önskar att det gick. Jag försöker göra det som för mig framåt; att skapa, att träna och att omge mig med fina vänner. Det kan vara svårt att vara kreativ när jag mår som sämst och det är okej, jag försöker inte att forcera det.


– Att plöja ett gäng avsnitt av sin favoritserie (RuPaul’s Drag Race eller Game of Thrones för mig) är en skön escape som inte ska underskattas.


– Uttjatat men sant: En dag i taget. Gör kloka val.


Varför tror du att det råder en stigmatisering kring psykisk ohälsa?


– Det finns många stigman kring psykisk ohälsa. Jag tror det beror på att man inte vill verka svag. Man vill klara sig själv. Inte minst bland män är den föreställningen stark.

– Att ta ansvar för sitt mående genom att söka hjälp är allt annat än svagt! Att våga tala om det som gör ont/är svårt är ett tecken på styrka. Skam är en sådan förgörande känsla: motarbeta den. Sätt ljuset på den. Du förtjänar att må bra.


Anser du att det är viktigt att prata om psykisk ohälsa?


– En av mina närmaste vänner tog sitt liv för åtta månader sedan efter att ha kämpat med spelmissbruk, depressioner och panikångest i närmare 10-års tid. Det var först någon månad innan han avslutade sitt liv som han sökte hjälp och jag tror att han var för trött då. Han orkade inte. Det var också strax innan dess som jag fick veta hur illa ställt det var. Jag önskar så mycket att han sökt hjälp tidigare. Kanske hade allt sett annorlunda ut. En bra terapeut, behandling för spelmissbruket, kanske medicinering för att lyfta honom ur en kemisk obalans… det får vi aldrig veta.


Något annat allmänt du vill förmedla?


– Det finns hjälp att få. Det kan ta lite tid men vi lever på många sätt i ett bra land. Sök hjälp.

– Jag tycker det är fruktansvärt med all reklam för spelbolag och alla kändisar som medverkar. Spelmissbruk är lika allvarligt som alkohol/drogmissbruk och det är många som ödelägger sina liv. Vissa tar sitt liv.


Bojkotta. Ifrågasätt.

Vill du kontaka mig? fyll i formuläret nedan.

© 2020 by ARYA.