27. Fredagsintervju: Daniel Paris.

Foto: Godkänd av Daniel Paris.

Vem är du? Kan du berätta lite kort om dig själv?


– Mitt namn är Daniel Paris och jag jobbar som programledare och influencer.


Har du någon koppling till psykisk ohälsa?


– Jag är utbildad socionom så jag har läst en hel del om både psykisk hälsa och ohälsa. Sedan så jag själv en väldigt inkännande person med mycket känslor och i perioder så har jag också kämpat för att hålla humöret uppe. Jag tycker att det är viktigt att prata om den här typen av grejer och jag gillar verkligen att det blivit “trendigt” att våga visa att ingen är perfekt. Jag tror mycket stress och press släpper då, särskilt hos yngre människor som jag tror jämför sig mycket med dom ser i tidningar och sociala medier. Vi har ju aldrig levt i en tid där vi jämför oss så mycket som vi gör just nu. Där har sociala medier en stor inverkan tyvärr.


Inom media upplevs du vara en mycket glad, rolig och social person, men jag har förstått, efter lite research att den bilden av dig inte riktigt överensstämmer med privata Daniel. Stämmer det?


– Jag är fortfarande glad, rolig och social privat hoppas jag att folk tycker, men jag är lite mer introvert i mitt privata. Jag behöver ganska mycket egentid och efter en lång dags inspelning till exempel ser jag till att inte ha något inbokat dagen efter. Eller om jag gör en konferencierjobb och står och drar skämt och leder gala framför 500 människor har jag inget inbokat innan eller efter det jobbet under den dagen för att jag vet att jag måste hem och ta igen mig.


Vad tror du grunden ligger till att människor bygger upp en form av fasad framför att vara helt öppen med hur man mår och vem man faktiskt är?


– Jag tror att man är rädd för att bli dömd. Det gör att många lägger locket på och det är inte alls bra. Alla har vi ett ansvar där, jag också såklart, att dels öka vår egen kunskap om psykisk ohälsa men också att inte vara för snabba med att bilda en uppfattning av hur människor som i perioder lider av psykisk ohälsa är och inte är. Sen borde vi alla bli lite bättre på att skita i vad andra tycker och tänker om oss men det är lättare sagt än gjort.


Vad tror du krävs av samhället för att människan skall öppna upp mer om sin psykiska ohälsa och få stigmatiseringen att försvinna?


– Att fler pratar om det. Inte bara offentliga personer utan verkligen alla. Om vi kan normalisera diskussionen så kan vi göra stor skillnad.


Vad är dina främsta tips till någon som mår psykisk dåligt, för att hen ska våga öppna upp om sitt mående?


– Gör det bara. Hitta ett forum eller människor där du känner dig hundra procent trygg och berätta. Var inte heller främmande för att söka vård för dina problem. Det är därför vård finns. För att vi ska nyttja den. Jag tycker också att man ska påminna sig själv om vad man är värd. Alla människor är värda att må bra. Livet handlar om att vara sin egen bästa vän. Man är så bra på att unna sig något gott att äta efter en lång arbetsdag eller ett klädesplagg för att man presterat bra på jobbet eller fått A på en tenta men det är många som glömmer bort vad som är viktigast att unna sig och det är ju faktiskt hälsa.


Vad gör du själv när du har dagar som är sämre än andra?


– Påminner mig själv om att det kommer vända. Pratar med närstående om hur jag känner och försöker gå till botten med det tillsammans. Tittar på saker som gör mig glad.  Bilder på mina vänner eller bilder på inredning online eller lyssnar på musik högt i min lägenhet. Stänger av telefonen ett par timmar. Allt som får mig att må bra.


Om du reflekterar lite över ditt mentala idag, skulle du då säga att du mår bra och befinner dig i en god och balanserad vardag? Eller finns det saker att arbeta på?


– Det finns alltid saker att arbeta på men så bra som jag mått det senaste året har jag inte mått på länge och det är väldigt skönt. Men jag har också blivit väldigt medveten om vilken typ av människa jag är och undviker sånt som stressar upp mig eller sådant som jag vet att jag inte kommer må bra av. Tackar bara ja till jobb som känns bra, går bara på grejer där jag känner att jag vill vara där, umgås bara med nära vänner som jag vet älskar mig och som jag älskar tillbaka. Det är en lyx.


Slutligen, om du fick möjligheten att gå tillbaka i tiden och ge ditt 15 åriga jag ett råd på vägen, vad skulle det då vara?


– Just den tiden i mitt liv var inte den bästa tyvärr. Jag var väldigt osäker på mångt och mycket men det är klart att jag trodde att mitt liv alltid skulle se ut så under tiden. Att jag alltid skulle må exakt så som jag mådde där och då och det stämmer ju inte alls. Så jag hade noga sagt att det kommer vända. Jag hade berättat om vilket kul liv jag skulle komma att leva 15 år senare och berättat om alla sköna människor jag kommer känna och allt jag kommer få vara med om. På gott och ont.

Vill du kontaka mig? fyll i formuläret nedan.

© 2020 by ARYA.