31. Fredagsintervju: Kevin Austin.


Vem är du?


- Tjena, Kevin Austin här!

Jag är uppväxt i den allt för lilla staden Stenungsund, strax utanför Göteborg, men bor nu i Stockholm sen några år tillbaka.


Jag gillar att ha många järn i elden, och jobbar som restaurangchef, event producent, influencer och är även Artist & låtskrivare. Det sistnämnda vill förhoppningsvis bli det jag kommer att ägna mig åt större delen av min vakna tid inom en snar framtid.


Har du någon erfarenhet kring psykisk ohälsa?


- Som jag nämnde ovan är jag uppväxt i en liten stad, där alla skulle vara likadana. Killar skulle spela fotboll och hockey (vilket jag också gjorde) och man fick inte sticka ut.


Jag har alltid velat stå på scen och underhålla, och det var inte okej för de andra, speciellt killarna. Det var en väldigt snäv mall man skulle passa in i och som skrek machokultur. Väldigt tidigt satte omgivningen en stämpel på mig och placerade mig i ett fack som jag inte alls själv var redo för. Det gjorde att jag till varje pris ville bevisa att ”så är det inte alls”. Dessvärre blev mitt straff både verbal och fysisk mobbning under flera års tid, för att vara just annorlunda.


- Jag tog aldrig tag i dessa problem.

Jag har alltid flytt in i jobb för att inte behöva deal’a med mina tankar och känslor. Det resulterade i att strax efter min 27års dag tog det helt stopp, jag kunde inte längre fly och jag gick rakt in i väggen. En vän fick köra in mig till psykakuten, och jag minns att det var en otroligt jobbig upplevelse.


Har du haft stöd från sjukvården?


- Det var en lång process med många möten, psykiatriker, läkare, vårdcentraler, försäkringskassan osv. Det var svårt att kunna ta hand om allt detta samtidigt som man mådde så dåligt under den mörka tiden. Men tillslut fick jag hjälp och började ha veckovis träff med psykiatriker, där vi benade ut problemen från grunden.


Vi kom bla. fram till att jag under så många år förtryckt vem jag egentligen är, bara för att jag inte velat ge omgivningen ”rätt” och vatten på sin kvarn, just för att jag är en sån vinnarskalle som aldrig kan ha fel. Men jag kände tillslut att jag kan inte sitta där, 80 bast i gungstolen och ångra att jag inte levde mitt liv fullt ut, att få älska vem jag ville, göra vad jag ville, bara för att inte ge dem rätt. Det var ett skönt hinder att bena ut och göra sig fri från.


Vad är dina främsta tips till att må bättre och orka fortsätta?


- Jag tycker inte längre att man skall behöva skämmas för att man mår psykiskt dåligt, och som tur är ser vi en positiv förändring till att våga söka hjälp. Så har du något som tynger dig, stort som litet, gör det bara, speak out. Speciellt till er killar där ute, våga prata med era polare om hur ni känner, våga fråga varann hur ni mår på riktigt, och inte bara om resultatet i gårdagens fotbollsmatch.


- Det är inte omanligt att visa sig svag, snarare tvärt om. Du visar att du är stark nog att erkänna att du inte är på topp.


Känner man ändå att vänner är lite för nära och jobbigt att prata med, så finns det alltid forum, chattar (anonymt om man vill) och andra stöd organisationer som står med öppna armar redo att hjälpa till, därför är jag själv ambassadör för “Under Kevlaret”, en stödorganisation för mäns psykiska ohälsa och som motarbetar machokulturen.


Vad motiverar dig att fortsätta kämpa när du hamnar i ett bakslag?


- Jag har fått bra verktyg som jag använder när jag har dåliga dagar. Det handlar om att acceptera att det får komma dåliga dagar, du får ligga i sängen trots att solen skiner på utsidan, och imorgon kanske det är en bättre dag. Jag brukar ta tillfället i akt och använda det dåliga och försöka skriva ner några rader till nya låtar.


Varför tror du att det råder en stigmatisering kring psykisk ohälsa?


- Förr ansågs man vara näst intill farlig för sin omgivning om man var psykiskt sjuk, en sån där typisk mentalpatient på ett mentalsjukhus. Inte konstigt ingen vågade yttra sig om att man eventuellt skulle lida av psykisk ohälsa. Jag själv har dessvärre förlorat 3 jämnåriga (killar) bara under 1 år, med kopplingar till psykisk ohälsa, just för att dom inte vågade visa sig svaga, ta hjälp och prata om sina känslor. Det måste få ett stopp, vi kan inte låta det gå så långt att killar tar livet av sig bara för att inte råka vara ”omanlig”, för det är varken omanligt eller manligt, det är mänskligt att må bra OCH dåligt.


Därför är det extremt viktigt att vi pratar om dessa frågor, att fler killar träder fram (oavsett läggning) så att vi kan visa att det inte bara är en sorts grupp killar, utan ALLA sorters killar skall kunna prata om sina tankar och känslor.


Något annat du vill förmedla?


- ”Hold on to your dreams” & ”Not that stereotype”.


Rader ur två av mina låtar som jag vill skall förmedla att man skall hålla ann till sina drömmar, försök att inte vara en stereotyp, våga bryta normer och gå din egen väg för att uppnå dina mål och drömmar!

Vill du kontaka mig? fyll i formuläret nedan.

© 2020 by ARYA.