45. Fredagsintervju: Rennie Mirro.


Vem är du? Berätta gärna lite om dig själv.


– Jag heter Rennie Mirro och är en lyckligt gift 47 årig två barns pappa.

Till yrket är jag skådespelare/sångare/dansare…en artist som underhåller på alla sätt jag kan helt enkelt. Jag är inne på mitt trettionde år och har inga planer på att sluta utan snare tvärtom att öka!


Vad är din definition av psykisk ohälsa?


– Att sitta fast i sina egna tankar, att vara fången i sitt egna huvud och kropp. Att känna sig isolerad från sin omgivning.


Gränsen mellan psykisk hälsa och psykisk ohälsa, vart går den enligt dig?


– När man börjar bli destruktiv mot sig själv och mot sina nära och kära och ens omgivning.


Vad tror du det är som avgör att vissa personer faller ner i ohälsa, medan andra klarar sig undan?


– Jätte svår fråga då det är så otroligt individuellt hur vi människor påverkas av saker och ting som händer oss. Men att man inte är ensam tror jag är en stor del i det.

För mig personligen har det dels varit att jag har många nära människor omkring mig. Och att jag alltid aktivt, inom mig själv kämpat för att aldrig låta min rädslor bli större än viljan att ta mig ur mina mörka och svåra stunder.


Har du själv någon relation till den?


– Jag har tyvärr några bekanta som har fått kämpa med sin psykisk hälsa. Men annars nej, om man inte räknar med det jag kallar för ”vardags depressioner” som jag tror vi alla kan drabbas av tid och otid.


Hur kan vi, enligt dig, förebygga och minimera den psykisk ohälsan?


– Genom att prata, lyssna och ta hand om varandra. Att vi i större utsträckning verkligen vågar fråga vår omgivning hur dom mår. Att våga agera om man ser att någon mår dåligt.


Skulle du säga att det är viktigt att prata öppet om hur vi mår psykiskt?


– Absolut! Det är i mitt tycke nyckeln i 8 av 10 fall.


I ditt sommarprat i P1 från 2018 kunde man som lyssnare få höra dig berätta om hur du som barn blev utsatt för sexuella övergrepp. Något som du höll hemligt fram tills dess att du själv vart pappa.


Hur påverkades du psykiskt av dessa tre år som du blev utnyttjad sexuellt?


– Jätte svårt för mig att svara på fortfarande… jag mår ju bra idag och har gjort väldigt länge, även när jag var ung långt innan jag vågade berätta det för någon. Men det jag var med om var saker som jag som liten inte hade verktyg för att handskas med och det satte stor stress på mig mentalt, och det är aldrig bra för någon.


Vad var det som fick dig att hålla på allt under så många år?


– Skam och rädsla…


Önskar du att du hade gjort något annorlunda i stunden som var då när allt pågick?


– Ja självklart! Jag önskar att jag sagt nej…men jag kunde inte, av väldigt många anledningar.


Hur är egentligen synen på din barndom på grund av detta?


– På gott och ont är det två väldigt separata saker för mig. Min barndom var i det hela bra, fin, kärleksfull och spännande. Det jag blev utsatt för under tre års tid var någonting som jag inte förstod mig på och därför aldrig riktigt tog in i resten av min tillvaro.


Känner du att du blivit bestulen på vissa delar av den? Saker som till exempel har med identitet, tillhörighet och tillit att göra?


– Min tillit till människor fick sig en rejäl törn…men det yttrade sig inte riktigt förrän jag blev äldre. Min identitet och tillhörighet låg i så mycket annat som jag brottades med och det är en helt annan historia haha. Däremot vet jag idag att mitt sökande efter just min identitet och tillhörighet som ung var en av dom anledningarna till att jag var ett sånt lätt ”byte”.


Är detta traumat något som även påverkat dig som vuxen och som pappa åt dina egna barn?


– Jag var i väldigt många år otroligt arg. Det kunde yttra sig hur som helst och när som helst för minsta lilla små sak. Det gick åt så mycket energi som idag känns så jäkla onödig och sorgligt när jag tänker tillbaka på det. För den energin hade jag behövt till att annat. Jag gick alltid omkring och höll upp en fasad som nått slags skydd och det var otroligt påfrestande och resultera bara i att jag blev väldigt själv orienterad och egoistisk och levde på daglig basis precis på marginalen av vad jag klarade av. Den människan vill jag aldrig bli igen. Den sidan av mig själv som har en direkt koppling till traumat av att blivit sexuellt utnyttjad jobbar jag ständigt på att inte på något sätt föra över på mina barn!


Hur mår du idag? Har du bearbetat allt sen du valde att berätta om allt? Hur gick du till väga?


– Jag mår väldigt bra idag. Jag har haft tur som har den familj och dom vänner jag har. Det har varit en pågående bearbetning sen dagen jag äntligen fick modet och styrkan att säga nej.

Jag vet inte exakt eller säkert hur jag gått till väga. Men en sak vet jag och kan säga bestämt, det var inte förrän jag äntligen vågade berätta om det och prata om det som det började bli bättre!


Nu återstår bara några enstaka frågor innan vi avslutar. Jag vill innan dessa passa på och tacka dig för att du tog dig tid att medverka i denna intervju och önskar dig all välgång framöver.


Om du fick möjligheten att träffa på ditt 10-åriga jag igen och ge honom ett tips på vägen genom livet. Vad skulle det vara?


– Jag skulle inte säga så mycket…bara krama om honom länge och tacka honom så otroligt mycket för hans styrka som gjort att jag idag inte är så rädd för mina egna rädslor!


Vad är dina främsta tips till barn och unga som just nu genomgår eller till de som genomgått sexuella övergrepp men inte vågar berätta för någon?


– Jag har tyvärr inga tips, jag önskar så att jag hade det…men det har jag inte. Jag vet bara det som vart vändningen för mig, och det var att våga berätta och börja prata om det som hänt mig.

Nyligen fick jag äran att få medverka med ett kort kapitel i Erik Grönbergs kommande bok ”Inte ensam aldrig glömd” som handlar om just det här.

Jag avslutade mitt kort kapitel med orden;

“Så snälla våga berätta…säg det till vem som helst, hur som helt, var och när som helst. I tid eller otid. Skrik ut det om du måste! Stampa slåss och skrik det spelar ingen roll, bara du får ut det!”


Vad händer härnäst i ditt liv?


– Förutom att fortsätta njuta av mitt liv som lyckligt gift 47 årig två barns pappa så ligger det en egen föreställning på Soppteatern i Stockholm i pipen med premiär den 10 December.

Vill du kontaka mig? fyll i formuläret nedan.

© 2020 by ARYA.