61. Fredagsintervju: Ebba Einarsson.

En vecka efter att Ebba Einarsson vunnit SM-guld i rodd vänds hennes liv upp och ner. På bara några få timmar gick hon från att vara en fullt frisk ung tjej med en fungerande kropp, till en förlamning från midjan och ner.


" På morgonen när jag vaknar upp på akuten är jag bortdomnad från midjan och ned


Vem är Ebba Einarsson och vad gör hon om dagarna?


- Ebba Einarsson är 19 år bosatt i västkuststaden Falkenberg, som tog studenten förra sommaren. Jag är para landslagsroddare och tävlar på elitnivå, så just nu ligger mycket fokus på idrotten i form av träning och återhämtning. Tiden däremellan försöker jag bygga på mitt egna företag, samtidigt som jag tillbringar tiden med familj och vänner - då båda parterna är otroligt viktiga för mig.


Om du skulle definiera psykisk ohälsa, vad skulle du då säga ämnet omfattar?


- Psykisk ohälsa är otroligt brett. Det kan ha väldigt många spridda perspektiv. Något som varierar från person till person, historia och vad man går eller gått igenom.


För mig personligen handlar det mycket om att älska eller inte älska sig själv. Att tycka om sig själv eller hata sig själv. Hur man ser ut, vad man gör och om man duger där samhällets dagliga ideal präglar. Prestationsångest i olika former och i vad man än gör. Men det enda slutmålet man egentligen vill åt är att inse att jag duger precis som jag är och gör alltid mitt bästa i vad jag än gör.

Vart skulle du säga gränsen går från vad som anses vara just psykisk ohälsa?


- Det är väldigt svårt att säga vad gränsen går.


Jag tror att vi alla genom att bara vara människa har en släng av någon psykisk ohälsa i att endast tänka i de tankebanorna. Däremot tar ohälsan över mer för andra än vissa, då en del är bättre på att handskas med de otäcka tankarna. Därför kan psykisk ohälsa yttra sig på väldigt många olika sätt och ta över olika mycket.

Vad skulle du tippa på är den generella delen som avgör varför vissa personer drabbas medan andra klarar sig?


- Jag svara likt svaret på föregående fråga.


Jag tror att vi alla någon gång i livet ställs in för någon form av psykisk ohälsa, men att den tar över olika mycket. Vissa tacklar den lättare än andra. Detta kan vara tack vare de man umgås med, var man är i livet, i vilket situation eller historia man har och yttre faktorer som avgör.

Juli 2017, en vecka efter att du vunnit SM-guld i rodd, som egentligen borde vara en vecka fullt med firande och glädje vänds istället ditt liv upp och ner. Bara på några timmar gick du från att vara fullt frisk med fungerande kropp till att benet domnar bort, något som sedan resulterar i en förlamning på bara över natt. . .


Vill du berätta lite om detta scenario?


- Jag minns det som igår, samtidigt som det känns som ett helt annat liv. Allt gick så snabbt och några timmar senare var det som att börja om på nytt.


Jag hade jobbat en hel dag och började under dagen känna en konstig smärta i ben och rygg, vilket jag trodde var träningsvärk efter ett högt presterande. När jag kom hem sent kunde jag den kvällen inte somna, utan det slutar med jag att jag ringer pappa i tårar. På morgonen när jag vaknar upp på akuten är jag bortdomnad från midjan och ned. En situation man inte kan förstå eller förklara om man inte upplevt den. De första dagarna var väldigt osäkra och ingen visste vad som varken hade hänt eller skulle hända, utan det var först någon vecka senare som man verkligen förstod att det här var början på en ny vardag.


Hur påverkades du mentalt av detta?


- Till en början tog jag nog inte det riktigt till mig.


Jag ansåg att jag var på ett sjukhus hos duktiga läkare, en plats dit man åkte om man var skadad eller sjuk och de kunde fixa så att allt blev bra igen. Men vi insåg strax att så var inte detta scenario. Jag är och har alltid varit en väldigt självständig person och inte van vid att vara så utlämnad och beroende av andra människor, vilket var otroligt jobbigt för mig. De första dagarna försökte man skyla sig och tyckte det var pinsamt när sjuksköterskan behövde göra vissa saker, men tillslut slutade man bry sig och blottades totalt. Jag behövde hjälp med allt från att sitta, vända mig, flyttas, duscha m.m. Men detta vändes för mig till någon form av drivkraft där jag ville få tillbaka min egen kropp och den självständiga tonårstjej som jag då faktiskt var.


Var du redo att ge upp livet vid något tillfälle?


- Nej, att lämna livet har aldrig varit något som jag önskat. Det jobbigaste för mig var nog att se min familj, nära och kära så sårade och ledsna.


Vad vart din vändpunkt? Hur tog du dig tillbaka in i vardagen och till rodden?


- Min vändpunkt var där på sjukhuset när jag insåg att ju fortare jag lär mig hantera min egen kropp igen, desto fortare kommer jag härifrån. Vilket vart precis var jag gjorde. Jag lärde mig en ny vardag och hur jag skulle göra för att bli så självständig som jag ville bli. Lika mycket som jag ville gå så ville jag såklart tillbaka till rodden igen och redan på sjukhuset började jag kolla upp möjligheterna för att fortsätta och insåg snabbt att det går lika bra med en anpassad båt. Några månader senare är jag på landslagsläger i Tjeckien och får äntligen komma ut på vattnet igen, denna gången i en anpassad båt.


Känner du att skadan på något sätt skapat hinder för dig?


- Ibland ja. Såklart.


Det är otroligt lätt att människor i dagens samhälle drar direkta slutsatser eller dömer utan att veta barkgrund, historia eller ens känner mig, och det kan jag bli väldigt ledsen på. Jag älskade också känslan av att bara kunna snöra på mig ett par skor, hörlurar i öronen och sticka ut och springa en runda för att fly från verkligheten ett tag. Men på alla ”problem” hittar man lösningar för att hantera.

Hur ser du på din skada idag?


- Jag ser inte på mig själv som skadad, och tänker inte så mycket på det då det blivit min nya vardag. Jag ser mig heller inte som handikappad, jag fungerar bara på ett lite annat sätt, men kan fortfarande göra det mesta precis som alla andra. Jag är fortfarande jag i både sinne och själ.

Hur ser du på framtiden?


- Ingen vet vad framtiden har att erbjuda och livet kan förändras på bara någon sekund. Men jag är otroligt nyfiken och spänd. Förr önskade jag så att jag kunde se in i framtiden om 10 år och se vart jag är då, men det vill jag inte idag. Jag vill leva här och nu och göra det bästa av vad jag kan idag.


Hur ser prognosen ut för din skada? Kommer du alltid förbli förlamad eller finns det en möjlighet att du i framtiden kommer kunna ta dig fram på dina ben?


- Just nu och sedan min skada kom har den varit oförändrad. Men klart så hoppas jag, som alla andra att jag också en dag kommer kunna gå ner från altaret på mitt eget bröllop eller springa en löptur igen med min mamma. Men vi får se, tekniken gör under och en dag kanske det är vår tur.


" Psykisk ohälsa kan vara lika illa eller rentav värre än en rent fysisk sjukdom.


Vilket är det allra bästa verktyget för att lindra ångest eller andra obehagliga känslor som får en att må dåligt?


- Umgås med människor du tycker om! De som får dig le, skratta och känna glädje. Kom ut och hitta på saker, hitta något du tycker om att göra. Det absolut värsta man kan göra är att stänga in sig och tro att man kommer vakna upp där allt är bra.


Vilka rutiner har varit särskilt viktiga för dig för att du ska kunna må bra och känna harmoni i vardagen?


- För min del har hälsan och träningen varit otroligt viktig, där jag mår bra och känner mig hemma. Kan stänga ute omvärlden och fokusera på något jag verkligen tycker om och brinner för.


Vad är ditt absolut bästa och främsta tips som man bör tänka på som anhörig, när det kommer till att agera bra stöd för någon som har det svårt?


- Det enda man kan göra är att bara visa att man finns där. Finnas som ett stöd, prata, umgås, hitta på saker som man tillsammans älskar. Visa kärlek och att personen är omtyckt precis som hen är, det är det viktigaste.


Slutligen,


Hur skulle världen kunna arbeta för att förebygga insjuknanden i psykiska åkommor?


- Genom att vara uppmärksam och inte se psykisk ohälsa som något litet och oviktigt. Inte tycka det är något pinsamt eller något som bör undangömmas. Det är idag vanligare än vad vi tror och kan leda till lika illa konsekvenser som vilken annan sjukdom som helst. Våga prata om det och sänk den där fake fasaden.

Vad kan man som enskild individ göra för att vara med och bidra till denna förändring?


- Som individ tycker jag att vi själva bara kan vara öppna med det vi personligen går eller gått igenom. Först då öppnar vi upp oss, ”normaliserar” och visar att vi är inte ensamma utan kan tillsammans hjälpas åt och främja.


Skulle du säga att man som arbetstagare har rätt till att sjukanmäla sig om man vaknar uppoch känner sig dålig psykiskt?


- Önskar att jag säger ja.


Psykisk ohälsa kan vara lika illa eller rentav värre än en rent fysisk sjukdom. Dock är det viktigt att detta inte är något som missbrukas eller tas för lätt på.


Om du fick chansen att leva om ditt liv och ändra på en sak. . . Vad skulle det vara?


- Jag skulle nog önska mig en starkare självkänsla från början. Absolut har det varit en resa att bygga upp en stark självkänsla, vilket jag är otroligt tacksam för, men att kunna ha någon som sa till mig för att inse direkt att jag är fin och tillräcklig som jag är istället för att bry mig om andras åsikter hade varit guld värt.


Hemligheten till ett lyckligt och hälsosamt liv?


- Oavsett hur gammal eller var man än är i livet så tror jag på att vara omringad av de man mår bra av med mycket kärlek. Finns det kärlek och värme från partner/familj/vänner så finns det alltid ett lyckligt liv. Och det är viktigt att veta att vi kan inte påverka vad som har hänt, vi kan inte påverka vad som kommer hända i framtiden men vi kan påverka stunden här och nu.

Vill du kontaka mig? fyll i formuläret nedan.

© 2020 by ARYA.