62. Fredagsintervju: Magnus Fridh

Yoga- och meditationsläraren Magnus Fridh har så länge han kan minnas haft känslor av rastlöshet - en slags inre oro, något som började redan i unga år och som tog lång tid att hantera. Under mitten av tonåren fann han meditationen som sedan vart ett verktyg och en stor hjälp mot hans känslor. I denna intervju får du som läsare lära känna Magnus Fridh mer och ta del av hans reflektioner och erfarenheter när det kommer till den människan och den psykiska ohälsan.


" Om självkänsla och kärlek likställs med att man ska prestera något för att förtjäna det så kan det bli som ett svart hål som aldrig går att fylla.


Vem är du? Kan du berätta lite grann om dig själv och vad du sysslar med om dagarna?


- Jag heter Magnus Fridh. Fridh är mitt riktiga efternamn. Har flera gånger fått höra att en del tror att det något slags taget ”yoganamn”. Men det är ett vanligt så kallat ”soldatnamn”. Inget annat.


Jag är till yrket yoga- och meditationslärare och håller regelbundet föreläsningar, kurser och klasser. Sedan skriver jag böcker i ämnet så kanske kan jag kalla mig författare också. På det privata planet är jag en outtröttlig utövare av yoga och meditation men också pappa till två tonårstjejer.


Vad är din definition på psykisk ohälsa?


- Det är ett stort begrepp såklart och väldigt mycket kan läggas in i det begreppet.Men jag tänker att när det uppstår obalanser i det liv man lever som gör att man fungerar sämre i sin vardag så börjar vi närma oss ett slags ohälsa. Dels kan det ju handla om att man själv har krav och förväntningar på sig själv och omgivningen där det uppstår problem om dessa inte införlivas. Det kan ju också vara andras krav på en själv som skapar en ofrivillig stress som fäller krokben för en. Andra gånger drabbar livet oss och vi har svårt att hantera motgångar, svårt att resilient resa oss när vi fallit i diket. Sedan tror jag att många har det med sig, är så kallade lite mer dova personer i grunden, som har nära till grubblerier och att se världen genom ett lite mer melankoliskt filter.


Har du personligen någon koppling till psykisk ohälsa?


- Ja, det har jag. Jag har sedan unga år brottats med känslor av rastlöshet och ett slags inre oro. Egentligen så länge jag kan minnas. Det tog lång tid innan jag lärde mig hantera det på ett sunt sätt. Jag hittade verktyg i mitten av tonåren då jag lärde mig meditera som varit till stort stor hjälp.


Sedan, vilket jag beskriver i min första bok ”Viloläge”, hade vår andra dotter en medfödd sällsynt diagnos som drabbade oss ganska hårt. Den innefattade att hon under sina första tio år i livet fick genomgå fler än 20 operationer och vi var stamkunder på barnsjukhuset. Detta tog på vår familj och till slut hamnade jag i en situation av en tung trötthet som tog tid att komma ur.


Det är inte självklart vart gränsen går när det kommer till vad som är psykisk ohälsa och inte. Vart skulle du säga gränsen går?


- Jag tycker gränsen går när man inte mäktar med sin vardag mer, eller när man börjar ta till medel som inte stämmer med ens inre upplevelse av ett meningsfullt liv för att kunna fungera hyfsat i sin vardag.


Sedan tänker jag att förväntningar spelar mycket in här. En förväntning på livet kan ju vara att det hela tiden ska vara i medvind och att allt det som känns svårt ska hållas borta och utebli. Endast då upplever man eget välmående och en god hälsa. Allt som går emot det tillståndet tycker vi är fel och vi söker efter metoder för att få bort det som skaver.  Ett annat synsätt kan vara att livet innebär både positivt och negativt och vi måste lära oss att hantera och dansa med i dessa svängningar. Acceptera att det är livets natur och möta det med ett jämnmod. Ett jämnmod där man kan känna en rofylldhet i det som fluktuerar.


Vad tror du generellt är den avgörande delen som gör att vissa människor drabbas av psykisk ohälsa medans andra klarar sig undan?


- Jag tror att det är både ärftligt och hur olika sårbara vi är för motgångar som spelar in.


Jag känner själv mycket av mina drag bakåt i min släkt och då självklart både de som har uppfattats som enklare och positiva att leva med men även de som gjort vissa moment svårare. Sedan, är man uppväxt där man premierats och älskats mer när man presterar något så blir ju ens självkänsla påverkad av det. Om självkänsla och kärlek likställs med att man ska prestera något för att förtjäna det så kan det bli som ett svart hål som aldrig går att fylla. Man kämpar men kommer liksom aldrig fram. Har man mediterat mycket och varit kontakt med den djupare rofyllda botten som finns i ens medvetande så blir det en väldigt trygg grund att luta sig mot.  Den är bortom all subjektiv tolkning av vem man är och vad andra tror att man är. Den är villkorslös och när du är grundad mot den botten så förstår du att du är bra nog oavsett vad du åstadkommit i det yttre livet.


Hur kan vi förebygga och minimera ohälsan som idag existerar i världen?


- Jag tror att vi måste hitta och bena ut bland rötterna som skapar psykisk ohälsa.

Det tycks vara många bidragande orsaker så som tillexempel skolans betygssystem som ställer obalanserade krav, för mycket skärmtid, krav på arbetsplatser som är svåra att leva upp till, gränsdragningen mellan arbete och fritid, unga som kämpar med att leva upp till idealbilder med mera.


Hur kan vi då förhålla oss idag till den vardag vi lever i,  just idag?


Jag tror att det är viktigt att uppleva att vi i grund och botten är tillräckliga och värda att bli äskade och omtyckta oavsett var vi hamnat i livet. Det kanske låter märkligt men medan vi forskar och förstår mer och mer om de omständigheter som skapar oreda så är det viktigt att känna just så, att ge utrymme för det positiva inom en själv. När man vistas i total stillhet och i meditation upplever jag att det inte finns något som behöver läggas till i ens upplevelse till sig själv och andra. Snarare tror jag vi behöver skala bort, förenkla. I grund och botten är definitionen av meditation ganska tydlig. Meditation syftar till att stärka det som är positivt och odla egenskaper som medkänsla och välvilja gentemot andra. Omvänt vill meditatören minska det som skapar negativa mönster och reducera hat, girighet och illvilja.


- Sedan måste vi förstå att det inte finns någon lycka i att ha mer, tjäna mer, armbåga sig fram. Möjligen tillfällig temporär lycka men den genuina bestående lyckan väntar på annat håll.


Vad kan man som enskild individ göra för att vara med och bidra?


- Svår fråga och det känns på ett sätt inte som att man har så mycket att komma med.


Eftersom jag lärt mig meditation i tidig ålder och sett hur det påverkat mitt liv så känns det naturligt att det är det som jag kan bidra med. Forskning visar ju också tydligt nu hur effektivt det är mot stressproblematik, ångest och oro mm. Jag delar verktyg i mina olika forum som gör att människor kan ta till sig meditation på ett lätt sätt och komma igång med sin övning.


- Sedan tycker jag också att meditation och dess effekter ska ta form i vardagen. Egenskaper som vänlighet och respekt mot alla är en självklarhet. Pröva själv att se människor runt om dig i din vardag, främlingar du stöter på, som potentiella vänner och medmänniskor. Det är en väldig skillnad att se det så än att se din egen vinning i varje situation. Det finns något magiskt i mjuka sociala band; Att slösa någon minut och prata med en främling, att hjälpa någon utan att förvänta sig ett ”tack”. Vi är väldigt lika i grund och botten. Alla vill vara lyckliga hur märkliga uttryck det en kan få.


Skulle du säga att man har rätt att sjukanmäla sig om man vaknar upp och känner sig psykiskt dålig?


- Svårt att uttala mig om det generellt eftersom det är olika från fall till fall.

Men känner man att det inte känns bra att gå till sitt arbete så bör en lyfta det med sin arbetsgivare och medarbetare. Går det att förändra något till det bättre? Vad beror det på, arbetsuppgifter, arbetsplatsklimatet, för hög stressnivå, medarbetare? Eller är det på grund av en situation utanför ditt arbete som gör att det är svårt att fungera för stunden?

Vad kan göras för att det ska kännas rimligt att fortsätta gå till jobbet?


Vad är ditt absolut bästa och främsta tips som man bör tänka på som anhörig, när det kommer till att agera bra stöd?


- Lyssna utan att fylla i och ladda dina svar medan personen pratar ut.


Undvik allt för goda råd, trivialisera inte som personen beskriver som smärtsamt. Var stadig så att personen känner att hen kan luta sig mot dig i det ögonblicket. Vad jag menar är, om en person är ledsen och söker ditt stöd, så är det viktigt att vara stabil och inte bli ledsen du med för att personen far illa. Jag skriver i min senaste bok ”Att vara stilla när allt skyndar”:

”Pröva nästa gång du samtalar med ditt barn eller en vän. Stäng av din telefon och inta lyssnarens stilla position. Tänk att den som talar till dig ska få nå fram till punkt i sin egen takt. Lämna sedan en paus innan du svarar, om ett svar ens är nödvändigt. Hör den talandes ord resa sig ur tystnaden. Hör dem klinga ut. Tillbaka till tystnaden.  Som det uttrycks i en buddhistisk recitation: 


»Vi ska öva att lyssna så autentiskt att vi kan höra vad den andra säger – men också till det som förblir osagt. Vi vet att genom att lyssna djupt, kan vi lindra smärta och lidande hos den som talar.« ”


Slutligen,


Vilka rutiner är särskilt viktiga för dig för att du ska kunna må bra och känna harmoni i vardagen?


- Min dagliga meditation är väldigt viktig för mig, min yogautövning, umgänge med min familj och vänner, vardagssocialiserande. Sedan är jag alltid i stort behov av pauser. Regelbundna landningspauser i stillhet och tystnad är viktiga för mig. Att vara ute i naturen ger mig alltid en bra känsla av välbefinnande.


Vilket är det allra bästa verktyget för att lindra ångest, stress eller andra obehagliga känslor som får en att må dåligt? Bortsett från de medicinska läkemedel som finns att skriva ut av läkaren.


- Eftersom jag är den jag är så säger jag såklart meditation.


Vi kan pröva direkt här med en enkel meditationsövning för att sänka sin stress i stunden.. Du kan ligga, sitta eller stå upp när du gör den. Välj en förhållandevis tyst och lugn plats och avsätt ca 3-5 minuter.

Försök att få kroppen att slappna av så mycket som möjligt innan du börjar. Ta ett par djupa andetag in genom näsan och andas sedan långsamt ut genom munnen


Få din kropp att slappna av genom att andas in djupt genom näsan och långsamt ut genom näsan. Upprepa några gånger efter behov.⠀ ⠀ Återgå nu till ditt naturliga andetag. Andas in och upplev en närvaro genom hela inandningen. Andas ut och upplev en närvaro genom hela utandningen.

Använd sedan tre ord som ett mantra för att hålla uppmärksamheten klar och stadig.⠀ ⠀ När du andas, uttala tyst ”inandning”. ⠀ ⠀ När du andas ut, uttala tyst ”utandning”. ⠀ ⠀ I slutet på utandningen och i pausen före nästa inandning, uttala tyst ”stillhet”.⠀ ⠀ Låt andetaget vara avslappnat och naturligt under hela övningen. Låt närvaron på orden bli som ett mjukt skyddshölje som omsluter dig och håller dig ifrån distraktion. ⠀ Sitt kvar en stund i stillhet innan du avslutar.

Om du fick chansen att leva om ditt liv och ändra på en sak, vad skulle det vara?


- Inte särskilt mycket alls.


Jag är väldigt lyckligt lottad och tacksam för allt jag har och allt jag har fått vara med om. Det finns så mycket att vara tacksam för.


Vad skulle du säga är hemligheten till ett lyckligt och hälsosamt liv?


- Ett lyckligt och hälsosamt liv kan ju levas på så många olika sätt så det är svårt att ge ett grundrecept. Jag tror att alla måste fråga sig själv ärligt vad det innebär att leva ett lyckligt liv.


Kanske kan man reflektera en stund och se sitt liv genom alla åldrar och fråga sig om man investerar sin tid på ett sätt som bidrar till att man lever i samklang med den synen man har på ett lyckligt liv.


Något annat du vill tillägga innan vi avslutar och jag tackar för att du tagit dig tid till denna intervju?


- Var vänlig mot dig själv, var vänlig mot din omgivning. . . Och om du inte förmår det, så gör i alla fall inte någon illa.

Vill du kontaka mig? fyll i formuläret nedan.

© 2020 by ARYA.