69. Fredagsintervju: Kim Lilja

Kim Lilja tog sig från auditionrummet till toppskiktet av idol 2019 efter att ha fått ett av juryns wildcards under kvalfinalen. En andra chans som han inte sumpade utan som slutligen tog han hela vägen till en sjätte plats och även om Idol-resan är över för Kim spenderas dagarna åt att skriva och skapa musik. Tiden som blir över försöker han lägga på den fysiska hälsan.


Han beskriver sig själv som en väldigt förutsägbar människa. Familj och vänner kan lätt lista ut vart han befinner sig om han inte befinner sig på gymmet eller replokalen.


- Då är jag förmodligen hemma och klinka på min gitarr.



Han fortsätter sedan beskriva sig själv som en grubblare av rang och förklarar att han har en tendens till att analysera, reflektera och ibland oroa sig för saker. I samma veva som han berättar detta ställer han frågan om det är tecken på någon form av psykisk ohälsa. . .


Vad skulle du själv säga Kim klassificeras som psykisk ohälsa?


- Psykisk ohälsa för mig när ens tankar spinner vidare tills den når självkänslan. När tankarna man har inom sig orsakar dåligt mående, eller när man mår dåligt men inte kan sätta fingret på varför.


Skulle du säga att du känt så som du beskriver psykisk ohälsa?


- Nej, jag har nog aldrig känt det jag just beskrev när jag mått dåligt.


Visst har jag varit ledsen, fått hjärtat krossat och känt mig riktigt urkass, men aldrig till den grad att jag börjat tycka illa om mig själv eller känt att jag inte kan hantera mina negativa känslor.


Men du kanske har någon annan form av relation till ämnet?


- Ja tyvärr har jag stått bredvid eller levt "vid sidan av" skiten.


En familjemedlem till mig har lurat döden ett flertal gånger då hen tryckt i sig för mycket piller och annat skit. Jag har även en annan i familjen som valt att avsluta sitt liv.


Jag kan inte verkligen inte föreställa mig vilket mörker dessa personer och andra i liknande scenarion känt eller känner när man mår så dåligt.


Du har en poäng i det du säger, det är verkligen svårt att föreställa sig känslan som personer med psykisk ohälsa känner. Jag som själv personligen varit där kan heller inte sätta fingret på andras känslor utan den är många gånger väldigt individuell.


Tyvärr är psykisk ohälsa något som fortsätter att öka runt om i världen och man räknar på att det är ungefär 1,4 miljoner människor som på ett eller annat sätt lider av någon form av mental ohälsa.


Vad skulle vi enligt dig kunna göra för att förebygga detta?


- Först och främst så är detta superviktigt att förebygga.


Personligen tror jag på att förändra normer och syner på saker som har med kroppsideal och vad som är inne respektive inte i samhället. Dessutom är det superviktigt att prata självkänsla, att det är okej att vara sig själv och att det inte är okej att påpeka och kritisera sånt som skiljer sig från den man själv är.


- Jag tycker vi uppmärksammar detta betydligt bättre idag, MEN fortfarande tok för lite.


Det måste läggas mer fokus på att det så att människor faktiskt vågar acceptera sig själva och att vi även mår dåligt ibland i livet. Det kan vara det svåraste att göra, men jag tror att vi genom att prata med varandra kan nå dit och ju snabbare vi adresserar allt detta desto snabbare kommer vi i mål och människor får må bättre.


Vad kan man som enskild individ då göra för att medverka i denna förändring?


- Bara en sådan simpel sak som att säga "hej" eller "hur mår du". Det kan vara en livräddare.


Du fick den fantastiska möjligheten och chansen att medverka i den svenska musiktävlingen Idol. En tävling som många gånger innebär en stor skjuts mot en artistkarriär, men jag som själv har en liten inblick i denna resa har även uppfattat den som både intensiv, avskärmad och prestationskrävande. 


Hur pass påfrestande var Idol-resan för dig? Hur reagerade kroppen rent mentalt när allt var över och du skulle återgå till vardagen?


- Idolresan var intressant. . . på många olika sätt. Ibland vart det långa dagar, ibland vart det knappt någonting alls.


Men jag hade enorma problem med att sova, enorm prestationsångest och en scenskräck utav dess like som ofta höll mig vaken. Jag brukar skoja om det såhär i efterhand och säga att det känts som jag inte fick sova på 3 månader.


- Psykiskt påfrestande och betydligt svårare mentalt än vad jag trodde när jag stod i kön utanför Bodens försvarsmuseum i -20 grader.


Men hela resan med Idol har öppnat mina ögon och bara stärkt de känslor jag haft till musiken sen innan tävlingen.


- Det vart dock väldigt tomt efteråt. . . Väldigt, väldigt tomt när resan väl tog slut.


Ena dagen stod du och uppträdde framför miljonpublik medan du sedan den andra dagen satt i soffan och kollade på dina kompisar i TV- rutan. Det kändes som en dröm. ”Fan, har jag ens vart med där?”.


Man kämpar för att hitta något för att stilla det behov som vuxit när du stått och sjungit i princip varje dag och fått vara ”stjärna” varje fredag.


- Jag och mina kompisar hyr just nu en replokal där vi spelar rock på full volym på våra meterhöga förstärkare. Men klart jag saknar studion, snacket och just känslan av att få vara artist på ”heltid”.


Men är idol något du ångrar såhär efterhand när du blickar tillbaka på den perioden?


- Jag har faktiskt frågat mig själv flera gånger om jag någonsin ångrat något med hela resan. NEJ, jag ångrar absolut ingenting.


Det är bland det roligaste jag gjort, jag har träffat helt underbara människor och älskar varenda en av dem. Jag har insett att det är musik jag vill göra och VAD för musik jag vill göra.

- Mitt mentala liv efter tävligen har nog stärkts väldigt mycket också.


Man har fått lära sig att hantera allt ifrån elaka kommentarer på facebook och Instagram till att folk sliter och skriker efter en på gatan och vill ha autografer och bilder.


Hur lever ditt mentala liv idag i förhållande till din musik?


- Musikrelaterade frågor kopplat till den mentala biten är svårt att svara på såhär.


Det är där musiken kommer in i bilden för min del. Allt som föresiggår i mitt huvud kommer ut i form av musik och text, där kan jag verkligen sätta fingret på det jag känner och vill säga både musikaliskt och lyriskt. Mår jag dåligt blir det ofta lite mörkare, mår jag bättre blir det kanske lite mer ljust.


- Du förstår hur jag menar.


Slutligen.

Vilket är det allra bästa verktyget för att lindra ångest, stress eller andra obehagliga känslor som får en att må dåligt? Bortsett från de medicinska läkemedel som finns att skriva ut av läkaren.


- När jag mår dåligt brukar jag vända det till någonting som får mig att må bra. Jag tror på att hellre ge näring åt en bra tanke än åt en dålig. Och de som får mig på bättre tankar och hjälper mig är min sambo och musik. Det är min terapi.

Om du fick chansen att leva om ditt liv och ändra på en sak, vad skulle det vara?


Om jag inte hade gjort dom sakerna jag gjort i mitt liv så skulle jag kanske inte ha träffat min flickvän, träffat min kompis som fick mig att söka till IDOL eller legat här i min säng mitt i natten och gjort den här intervjun.


- Jag njuter av mitt liv just nu och skulle inte vilja ha det på något annat sätt.


JAG ÄLSKAR ATT LEVA!

Vill du kontaka mig? fyll i formuläret nedan.

© 2020 by ARYA.