83. Fredagsintervjun med Christoffer Van Woensel

Christoffer Van Woensel är född och uppväxt i Blekinge men bor numera i Stockholm. Till vardags arbetar han som elevassistent på ett gymnasium och som balettlärare. För drygt två år sedan utexaminerades han från Balettakademin med titeln professionell dansare.


Likt många andra av oss har även Christoffer fått erfara och känna på den psykiska ohälsans inverkan på människan, som hos honom gjort sig synlig på olika sätt och skalor.


- Det kan vara så mycket som kan involveras i området för vad som är psykisk ohälsa. Det finns många olika perspektiv och vinklar, börjar han intervjun med att säga. Jag själv har mycket ångest och depression i bagaget, men det kan även vara att man mår dåligt, känner sig ensam, trött, orkeslös eller nedstämd under en längre period. Det kan också vara krav och förväntningar från andra och oss själva, fortsätter han sedan säga.


Jag skulle säga att det är alla stora krav och förväntningar av att en ska prestera hela tiden och när en anses misslyckas ser andra människor ner på en. Utöver det upplever jag även att samhället påvisar hur en person ska vara, enligt de normer, ideal, riktlinjer och regler som idag finns i samhället. Något som gör att den psykiska ohälsan idag är så stor och fortsätter öka så kraftigt, förklarar Christoffer.

Idag undervisar Christoffer andra människor i dans något som han älskar att göra, men resan till att bli danslärare eller för den delen utbildad professionell dansare har varken varit rak eller speciellt hälsosam. Under sina tre år på Balettakademien, en av Sveriges största och populäraste skolor när det kommer till dans, så fick Christoffer regelbundet stå ut med både verbalt kränkande och psykisk misshandel.


- Under mina tre år på Balettakademien fick jag höra hur dålig jag var, att jag var sämst i klassen och aldrig skulle få ett jobb. Detta påverkade mig otroligt negativt. Så pass att jag drabbades av en depression, berättar Christoffer Van Woensel. Jag gick till en psykolog, en gång i veckan för att kunna hantera allt som jag fick utstå, men det hjälpte i stort sett inte alls, fortsätter han sedan berätta.


Efter tiden på balettakademien fick jag direkt jobb i ett danskompani i Berlin och började jobba där veckan efter examen. Det var en bra tid över lag och jag älskade att få göra dessa koreografier på scen med fantastiska kolleger. Dock fick jag höra en hel del från koreografen.


- Han sa att jag var tvungen att gå ner i vikt och att jag inte var tillräckligt fit. Men då var jag starkare och sa ifrån att jag inte kommer att göra det och att koreografen helt enkelt fick vara nöjd med mitt utseende, säger Christoffer.


De tre åren på skolan var otroligt tuffa för Christoffer och trots att det fanns en lärare och mentor som försökte stötta honom under hans utbildning så var de andra lärarnas påtryckningar och psykiska misshandel för kraftfulla.


- Under starten av andra året på skolan mådde jag så pass dåligt att jag inte längre ville fortsätta leva. Åren i skolan var ett rent helvete och jag mådde verkligen riktigt dåligt, men jag valde att ändå fortsätta kämpa mig framåt, säger han. I slutet av andra året kom även en ny lärare som, när han fick höra hur skolans andra lärare behandlat mig, onekligen ansåg att jag blivit otroligt orättvist behandlad, berättar han.


Den nya läraren garanterade Christoffer även om att han inte alls skulle ha svårigheter att få jobb. Han blev en ny stöttepelare i skolan och gav tipset om att strunta i vad folk har för åsikter. Istället skulle Christoffer fokusera på dansen och göra hans grej, något som verkligen gav honom en push framåt och att han orkade kämpa ännu hårdare mot sin dröm.


Efter examinationen och Balettakademi-tiden var över, upplevde Christoffer sig vara mentalt slut. Han mådde fortfarande dåligt över det han fått erfara under utbildningen och hade drabbats av väldigt dåligt självförtroende, men trots detta åkte han till Berlin direkt efter examen för att arbeta som dansare i ett danskompani.


Över lag var detta en bra tid i Christoffers liv. Han fick göra det han älskade, koreografera och stå på scen tillsammans med fantastiska kollegor, men bakom detta positiva fortsatte ändå den psykiska misshandeln, skillnaden nu var att han hade blivit mentalt starkare än tidigare.


- Jag fick höra en hel del från koreografen att jag var tvungen att gå ner i vikt och att jag inte var tillräckligt fit, men jag sa ifrån att jag inte kommer gå ner i vikt och att koreografen helt enkelt fick vara nöjd med mitt utseende.


Idag lever han fortfarande av episoder av depressioner och ångest, men har trots det inte låtit detta stoppa honom. Han har som utbildad dansare hunnit med många spännande uppdrag. Att få möjligheten och ha förmågan att dansa är enligt honom själv en glädje.


- Jag älskar att dansa och är glad att jag kan arbeta som dansare. Att stå på scen är helt fantastiskt och ger en otrolig adrenalinkick, glädje och energi. Slitet innan är verkligen värt det när man sedan står på scenen och får göra något man är bra på, samtidigt som man låter kroppen arbeta hårt, förklarar Christoffer.


Dansen bringar verkligen stor glädje och påverkar Christoffers hälsa positivt, både på det fysiska och psykiska planet. Enligt han själv upplever han att dansen ändå haft en stark betydelse för honom och hans välbefinnande, även om det tagit ett tag att komma dit.


Att vara en utbildad manlig dansare bringar lycka och glädje och dansen i sig, efter avslutade studier, har aldrig inneburit några dåliga erfarenheter för honom, även om det funnits tillfällen då omgivningen uppvisat en aning besviken och oförstående beteende.


- Jag har faktiskt aldrig blivit dåligt bemött av den anledningen att jag är en manlig dansare. Däremot har det existerat tillfällen då besvikna och oförstående blickar och kommentarer uppstått bland familj, som har haft med mitt utbildningsval att göra, berättar Christoffer. Detta har medfört att jag ibland önskar att jag utbildat mig till något annat samtidigt som en annan utbildning kanske även hade inneburit att jag aldrig hade drabbats av en depression, sen kommer jag på vad dansen tar fram i mig. Jag är glad att jag kan jobba som dansare, få röra på mig, koreografera till elever och undervisa. Det gör mig väldigt lycklig att se andra människor utvecklas,, konstaterar han.


Dansvärlden är som väl förstått nu väldigt hård och tuff. Att stå emot icke konstruktiv kritik är inte alltid lätt, allra främst när man är ung men något han tycker man ska försöka undvika för kämpar man vidare, lyssnar på de lärarna som ger bra korrektioner och gör sin grej så kan man, trots motvind, lyckas. Det är Christoffer ett stort bevis på.


Christoffer var långt ifrån ensam om att bli utsatt på detta sätt av lärare på Balettakademien. Men trots den psykiska misshandel, lyckades det ändå för hans del skapas fram en framtid inom dansen. Lärarnas icke konstruktiva kritik blev hans verktyg för att ta sig framåt inom dansen, och för att inte fallera totalt tog han stöd utifrån.


- Jag träffar och pratar mycket med mina vänner om precis allt. Utöver det, för att hålla mitt välbefinnande uppe så försöker jag göra andra saker som jag tycker är roligt, som träning, löpning och cykling, säger Christoffer.


Att göra saker man tycker är roligt som att träffa vänner, träna, skratta upplever han gör att en människa verkligen får känna på ett välbefinnande. Det är bra verktyg att använda sig av för att lindra ångest, stress eller andra obehagliga känslor som får en att må dåligt.


- Det kan vara svårt ibland men det blir verkligen bättre av det, säger Christoffer. Nära vänner som man kan prata med och vara sig själv med är verkligen stora förutsättningar till att skapa sig själv ett lyckligt och hälsosamt liv. Sedan att bara få vara sig själv och strunta i vad andra tycker eller tänker om en. Om någon pratar illa om en själv bakom ryggen betyder det enbart att man själv ligger ett steg framåt i utvecklingen, tillägger han sedan.


Efter balettakademi-tiden blev Christoffer kvar i storstaden och upplever sig själv, i det stora hela att må lite upp och ner, likt en berg- och dalbana, men trots det finns det hopp och fina planer för framtiden.


- Jag är idag singel, så är det någon kille där ute som söker kärlek och tvåsamhet, så är jag ”Ready for mingle”, säger han med ett skratt.


Utöver det så hoppas jag på att jag fortfarande inom de närmsta fem åren arbetar med människor på andra sätt, som jag brinner väldigt mycket för. Jag hoppas även att jag fortfarande arbetar som danslärare, även om jag själv kanske inte dansar så mycket då, fortsätter han.


- Vi får helt enkelt se och låta tiden utvisa.



Vill du komma i kontakt med Christoffer eller följa hans dansresa - följ då @Christoffervanwoensel


Vill du kontaka mig? fyll i formuläret nedan.

© 2020 by ARYA.