84. Fredagsintervjun med Simon Blom

Som 24-åring diagnostiserades Simon Blom med hiv, efter att ha insjuknat i en kraftig primärinfektion. Då han besatt förkunskaper om sjukdomen som han fått genom en vän som lever med hiv, sökte han sig till olika vårdkontakter för att få göra ett test. Idag arbetar han som verksamhetsutvecklare på Positiva Gruppen Syd - en organisation för personer som lever med hiv.



Nio år har hunnit passera sedan Simon fick diagnosen. Idag tänker han inte på att det, inte ens i sin vardag, trots att han arbetar med frågan dagligen. Däremot berättar han att det finns det områden där hiv alltid gör sig påmind, som dejting och framtidsutsikter. Skulle Simon få en önskan så skulle det vara att inte behöva ha sjukdomen och konsekvenserna den medför.


- Även om det kommer ett bot, så skulle jag ändå få leva med konsekvenserna den skapat. Jag har blivit bekväm och jag hoppas bara inte att det kommer påverka mina livsval för mycket. Jag vet att jag vill uppleva och njuta av livet, förklarar Simon Blom.


Om Simon jämför sig själv idag, med personen för nio år sedan ser han en tydlig skillnad när det kommer till hans vardag och mentala mående.


- Eftersom jag var såpass sjuk när jag fick min diagnos, ville jag mest där och då motivera mig till att komma till på hästen, jag var ryttare och ridlärare på den tiden, berättar han.


Mycket av den anledningen fokuserade jag på delvis känna mig frisk, men också på att få tillbaka min identitet som jag visste var jag. Vad jag inte visste var att smällen av en diagnos skulle komma om och om igen. . . Första försöket till en relation, första gången man skulle ha oskyddat sex och insikten till att man gör för mycket.


- Jag kom då till insikt med att mitt liv inte skulle bli som det var innan. Jag behövde se och skapa en ny bild av vem jag skulle bli, förklarar han.


Simon fortsätter förklara att man som person kan jämföra diagnoser med att gå genom en dörrpost och in i ett nytt rum, där varje rum är individuellt. För Simons del var rummets utseende en illusion av att han behövde besegra något, en trappa upp till något.


- Det som lätt sker när man ser allt som en trappa är att man ser den som oändlig, en tar aldrig slut, berättar han.


Idag är jag dock mycket mer närvarande jämfört med innan diagnosen. Jag vill enbart göra saker som inte tröttar ut mig eller som gör mig fysiskt utpumpad. Delvis för att återhämtningen tar längre tid idag än tidigare. Att göra saker håller med utöver det även motiverad till att fortfarande vilja göra saker.


När besked om att Simon fått hiv kom, fanns en annan bild av hiv i samhället. Exempelvis var man tvungen att berätta och upplysa sexuella kontakter och sjukvårdskontakter om sjukdomen.


- Tidigare var en skyldig, enligt lag att alltid berätta om att man hade hiv, även om det egentligen inte påverkade någon annan än mig själv. Uteslöt man informationsplikten var straffet månader till år i fängelse.


Det var där som det blev viktigt för mig att ta strid för att Sverige skulle våga ändra riktlinjer. Att man skulle våga erkänna smittsamhet som noll, till att i slutändan skriva om smittskyddsbladet. Det var en kamp som tog 7-8 år av lobbande för att lyckas få till.


- Många år om tjat på massa olika betydelsefulla personer, berättar han.

Nu är Simons förhoppning att alla som får en diagnos, ska få möjlighet till mentor eller peer-program genom infektionsmottagningar runt om i landet.


- Vilket av dessa två som kommer först återstår fortfarande att se. Decentraliseringen av hiv-vården ifrån infektionsmottagningarna eller peer-support, säger Simon.


Idag mår Simon, enligt honom själv med andra ord bra, även om det finns en viss skillnad rent fysiskt idag, jämfört med innan sjukdomen.


- Jag har både gamla skador och en kropp som lätt reagerar för starkt på fysisk aktivitet. Jag blir väldigt trött om jag gör det som jag tidigare ansåg vara normalt. Det jag har lärt mig genom åren är att skallbenet kan jobba förbi det initiala, men att jag måste ha tid till återhämtning.


Man skulle kunna jämföra mitt och andra som lever med en kronisk sjukdom med det liv vi alla idag lever under när det kommer till pandemin och restriktioner. Det är ett vanligt liv för oss.


- Det krävs att man behöver tänka extra, men inte övertänka för det skapar mer hinder än vad som behöver finnas. För mig handlar det om att våga prova, men även våga erkänna mig besegrad, förklarar Simon.

Hiv-sjukdomen har, likt många andra kroniska sjukdomar inneburit vissa hinder för Simon genom åren. På grund av sjukdomen avslutade han med sitt livs största passion, då han inte längre förmådde sig på eller hade samma energi och ork som innan sjukdomen.

- Sjukdomen är en av de avgörande faktorerna till att jag idag inte fortsatt har hästar, som var mitt livs största passion. För mig kunde jag inte landa på en nivå där jag fysiskt och ekonomiskt tyckte det var värt det utan dåligt samvete gentemot att jag har höga ambitioner med begränsad ork. Hästar binder en mycket till en plats, vilket när man är ensam utan större backup omkring en begränsar andra utrymmen i livet.

Däremot vet jag att jag alltid kan rida och den enorma kunskap och passion jag har för hästen finns kvar. I vilken form och när vet jag i dagsläget inte, berättar han.



Något annat som även påverkats av diagnosen är dejtinglivet, dock mer förr än jämfört med idag upplever Simon.

- Idag finns ingen informationsplikt, som tidigare innebar att man behövde berätta oavsett risk eller inte till sexuella kontakter. Dessutom finns idag en uppsjö med data som bevisar och stärker oss i att hiv inte överförs med behandling, #ingenrisk, förklarar Simon.


Däremot påverkade min öppenhet många relationer under tiden man var i 20-årsåldern.


Delvis handlade det nog om den kulturen som finns bland oss som är gay, där det finns en idé om att det alltid finns bättre upplagor som överträffar den andra. Något jag själv säkert varit en del av. Samtidigt har det personligen funnits en stigma kring att presentera mig som partner till vänner och familj, framförallt då jag under ett par år figurerade i media, säger han.


Simon är ändå glad över de förändringar som han tillsammans med andra personer drivit igenom, men det finns även skäl till att han idag sällan gör offentliga framträden, han känner att han behöver bygga upp en kunskapsbas i samhället genom att professionalisera och stärka målgrupper på fler sätt.


En del av samhället han anser kan bli bättre när det kommer till kunskapen kring sjukdomen är de svenska vårdenheterna. Därav uppvaktar han tillsammans med Positiva Gruppen Syd flera vårdcentraler i södra Sverige.


- Vi försöker se till att de ska få tillgång på rätt kunskap gällande hiv, så vi erbjuder dem mer kunskap, men även material så att personer som lever med hiv känner sig välkommen dit.


När det kommer till decentraliseringen blir det oundvikligt, då ligger det mer ansvar på oss som lever med hiv att kunna stå upp för våra rättigheter och begränsa utfrågningen.


Många blir nyfikna eller har så stor okunskap, så blir de professionella. Jag uppmanar alla som lever med hiv att våga säga, "Jag söker inte på grund av min diagnos, men om du tror den kan ha en bidragande faktor får du konsultera med någon annan med kunskap". Man ska heller inte tillåtas att skickas runt för att de inte vet, för då får de lära sig, förklarar Simon.


Den största fördomen kring hiv och människor som lever med hiv, upplever Simon är att människor tenderar till att tro att det bara är vissa som får hiv. En fördom som han vill sätta sprätt på.


- Allt handlar om virusnivåer.


Träffar man någon med mycket virus finns det en risk att man får hiv. Träffar man någon med välinställd behandling så finns ingen risk. Man kan jämföra det med exempelvis; om jag nyser och är förkyld, så finns en risk att personer i rummet blir förkylda, men om jag nyser på grund av allergi, då blir de inte förkylda, eller får allergi.


Det råder fortfarande hög okunskap i hela samhället, vilket självklart påverkar människors fördomar.


Därför är det viktigt, och som även är mitt fall att alla som lever med hiv och även folk som har kunskap kring sjukdomen vågar vara vardagsambassadör och lyfta fram kunskapen i olika sammanhang. För en som lever med hiv kan ett sådant tillfälle i vardagen vara vid dejter eller mot sina vänner.


- Hiv är inte smittbart och det är inte kriminellt att ha oskyddat sex utan att berätta, så länge som man har en välinställd behandling. Det innebär att man har under 50 viruskopior/ml blod vid två olika tester med 3-6 månaders mellanrum. Det innebär även att man går på sina kallade läkarbesök, berättar Simon.

Om människor kunde ta in denna information och kunskap så skulle samhället lyftas i rätt riktning, samtidigt som fördomen kring hiv skulle elimineras. Enligt Simon handlar det om att skapa sig kunskap genom att läsa på och genom diskussion.

- Alla kan få hiv om man har sexuella kontakter eller injicerar droger. Dessutom vet man inte om man har vänner med hiv.


Att leva av hiv är ingen "big deal" idag. Något som Simon med sin första kampanj och projekt ville få fram.



- Det är ingen big deal att få hiv, och det var därför kampanjen fick namnet No.Big.Deal. För att det inte just skulle vara en stor grej, eller att delta och vara en tredje part i någons live med hiv, säger han.


Däremot är det ingen enkel resa att göra. Men jag tror att om man får en tidig peer-kontakt och vet hur man kan stärka sina argument mot andra, så går det snabbare. Vi är många olika som sagt, som träffas olika med samsjuklighet och får olika förutsättningar.

Vill du veta mer och skaffa dig kunskap om hiv eller komma i kontakt med Simon Blom - Klicka då in på Positiva Gruppen syds hemsida.





Nu på Tisdag, den 1 December är det Worlds Aids Day,

en internationell dag som instiftades 1988 med huvudsyfte att skapa medvetenhet

om sjukdomen hiv och aids, men också för att minnas de personer som

avlidit i aidsrelaterade sjukdomar.


På Tisdag uppmärksammas alltså både de personer som lever

med hiv, och de som har avlidit eller avlider i aids.


0 comments