85. Fredagsintervjun med Oscar Undevall.

Oscar Undevall är örebroaren som till vardags arbetar som politisk sekreterare. Övrig tid som blir över om dagarna läggs åt att vara en bra sambo, träningsinstruktör och flitig Youtuber. Som person skulle Oscar säga att han är som vilken annan örebroare, eller för den delen människa som helst. Han känner sig som en helt vanlig svensson, med brunt hår och blåa ögon. Det enda som möjligtvis skulle kunna skilja honom från en del andra örebroare, är att han är homosexuell.



När jag ställde frågan till Oscar om han skulle kunna tänka sig att medverka i fredagsintervjun, dök det upp olika reaktioner. Han vart glad över att jag ville ta ett samtal med honom, men lite fundersam över om han hade något speciellt att komma med som kan vara till nytta för andra människor.


- Första tanken som väcktes var varför ska jag vara med och prata. Jag har inget intressant att säga, men efter en liten stund så kom jag och tänka på att jag ändå fått lite förfrågningar och tidigare gjort en "komma-ut" historia på YouTube som fått respons, så då kände jag att det ändå kanske finns något att tillföra, säger Oscar.


Det är just "komma-ut" och Oscars liv idag som vårt samtal rörde sig om. En historia som i Oscars mening, varken är speciellt dramatiskt eller jobbig.


När jag ställer honom frågan om när han visste att han var homosexuell, så svarar han mig snabbt att det helt beror på hur man ser på det hela. Han kunde som fjorton åring sätta ord på att han var homosexuell, men såhär i vuxenålder när Oscar blickar tillbaka kan han se att han redan som liten hade förstått att han han attraherades av killar.


- När jag var barn och växte upp, så ville jag alltid leka med Ken-dockan, han var den snyggare av Barbie och Ken, skrattar han till svar.


Sen fanns det under min uppväxt en Actionfigur som hette "Actionman", och det var alltid en leksak jag ville ha. Inte för att han hade pistol eller var äventyrare, utan för att han också var den fina.


- Jag har nog, någonstans alltid vetat att det varit någonting. Så här i efterhand när jag minns tillbaka så kan jag se tendenser redan där. Även min mamma har i efterhand berättat att hon, redan när jag var liten förstod att något var speciellt med mig men att det inte var något som hon gick och tänkte på då. Som mor tror jag inte man går och tänker så mycket mer på det, även om man misstänker att ens barn möjligtvis kan vara homosexuell.


För Oscars del, efter att han förstått att han var homosexuell var insikten ingenting som direkt var jobbigt att hantera. Det var inget som han gick och reflekterade över, även om det fanns en liten oro över att han kanske inte är gay utan bara inte träffat en tillräckligt snygg tjej.


- Självklart fanns den viss nervositet och rädsla över att det man kände inte var en korrekt uppfattning om sig själv. Samtidigt så var det ändå "tuffa Christoffer" som var den snygga och "populära Kajsa" som inte alls var lika. . . snygg eller intressant på det viset som andra killar kanske ansåg, förklarar han.


Så visst förstod jag redan i tidig ålder men det fanns ändå en liten oro kring det, vilket jag tror de flesta upplever när det kommer till att "komma ut" och bekräfta sin sanna identitet. Det är som att ta steget över en tröskel, som kan vara jobbig att ta sig över och det är en tröskel som man som homosexuell, gång på gång får ta sig över i olika nya situationer i vardagen, fortsätter han sedan att förklara.


För Oscars del vart just den delen av att komma ut inte några större bekymmer. Men som för många andra homosexuella, som står vid vägskälet att berätta för andra om sin sexuella läggning, så fanns det olika delar som innebar rädslor eller farhågor med att berätta för vissa människor.


- Att "komma ut" innebär att olika delar av rädslor eller farhågor dyker upp inom en själv. En del där man är rädd för att bli av med sin närmsta familj, då man är medveten om att det finns personer i världen som blir det, berättar Oscar.


Jag kom ut bara ett år efter medvetenheten kring min sexuella läggning, så jag tog inte så lång tid på mig. Jag minns att det för min del från början var en rädsla kring hur min närmsta familj skulle ta allt, men när bekräftelsen om att dem tyckte det var okej så försvann just den. Istället dök en ny rädsla upp kring hur min näst närmsta familj skulle ta den, och efter det hur mina vänner skulle ta "nyheten".


- Det är precis som att man har "okej, jag klarar mig så länge jag inte blir av med dem här" syndrom. För varje bekräftelse man får flyttas rädslan vidare, men med varje bekräftelse så känner man, åtminstone gjorde jag att, så länge jag har dessa i mitt liv så spelar inte det andra så stor roll, fortsätter han sedan förklara.


Oscar förklarar sedan för mig att hans familj varit något, och är något som betytt väldigt mycket för honom. Alla i Familjen Undevall-Larsson har en god och nära relation till varandra, vilket är något som betyder mycket för Oscar och som resulterar i att han kan stå emot fördomarna i samhället.


- Att ha deras acceptans och ha den fina relationen vi har är det enda viktiga. Jag kan klara mig utan samhället men jag klarar mig inte utan min familj, förklarar han, innan han tillägger att det kanske låter lite smått dramatiskt, med ett skratt.


När han skulle berätta om sin sexuella läggning för sina närmaste, började han med sina föräldrar. Han minns det som rätt odramatiskt och att han valde att göra det i samband med att han skulle sova och föräldrarna skulle säga godnatt.


- Jag minns att jag fortfarande hade våningssäng på den tiden och att jag bad att båda skulle komma in i rummet och efter det berättade jag för dem båda att jag trodde jag var gay. Sedan var det inte mer med det den kvällen. . . Eller ja, mamma sa att dem älskar mig oavsett och att det var fint att jag berättade för dem, men pappa var lite tyst.


Men dagen efter var pappa och jag på spinning pass tillsammans, och i bilen efteråt när vi var klara och skulle köra hem för att äta och göra i ordning oss så säger han till mig, "Du Oscar, när du träffar sånna som har skägg nu framöver, så tänk bara på att använda kondom", berättar han och börjar skratta.


Min reaktion till denna oförutsedda kommentar, var att jag bara ville hoppa ut ur bilen. Vi hade aldrig haft "blommor och bin" samtalet tidigare, vilket gjorde detta scenario både jobbigt och obekvämt där och då. Men så här i efterhand kan jag förstå vart den kommentaren kom ifrån, han har ändå växt upp under en tid och vardag där han, delvis inte haft någon homosexuell i sin närhet och där människor inte var lika öppna med att dem var homosexuella. Visst hade han sett det på film och tv:n, men inte mer än så, vilket säkert gjorde att han inte hade korrekt vokabulär till att förmedla meningen på ett smidigare sätt till sin femtonåriga son. Som var hans sätt att säga att han älskade mig och bara ville att jag skulle vara försiktig och ta hand om mig själv, förklarar Oscar.


- Så idag tänker jag varje gång "Tänk på kondom, Oscar", skrattar han. För mig har det idag blivit ett fint far-och-son minne.


Efter att hans familj fått veta och varit okej med det, lika så större delar av hans vänskapskrets, så vart hans tillvaro ungefär desamma som innan han kom ut som homosexuella. Men det fanns tillfällen även i Oscars vardag där hans psyke sattes på prov.


- Det fanns självklart vänner vars vänner inte var lika okej med att jag var bög. Vid ett tillfälle, då jag var aktiv inom ungdomspolitiken uppkom ett bråk, börjar han berätta.


Jag stod tillsammans med några andra utanför lokalen och kedjerökte och försökte vara allmänt cool, sådär som man försöker vara vid sextonårs ålder. Då är det ett gäng personer på mopeder som blir sura på mig, börjar jaga mig runt om i Kinna på mopeder och gastar ut glåpord som "bögjävel".


- Det där en sådan grej som finns kvar inom mig än idag, fortsätter Oscar.


Jag gömde mig bakom en gravsten, vid Kinna kyrka och låg där kanske en halvtimme innan jag vågade resa mig upp och ta mig hem till ett par kompisar, där jag sedan gömde mig lite sent innan jag väl gick hem. Jag ville inte att mina föräldrar skulle behöva vara oroliga för mig eller veta om detta, då jag ansåg att denna händelse var något som jag kunde undvika genom att framöver inte gå till lokalen mera.


Denna händelse har resulterat till att Oscar idag är lite mer reserverad och avvaktande med att komma ut för nya människor.


- Jag gör alltid den där avvägningen om vad jag ska säga när det kommer till att berätta vem jag lever tillsammans med. Ska jag säga partner, sambo, kille, pojkvän eller fästman? Varje gång jag träffar en ny person, så gör jag alltid en avvägning och inkluderar även det sammanhang jag befinner mig i, börjar Oscar förklara.


Är det i ett stort offentligt sammanhang där vem som helst kan vara med i eller är det sammanhang där det bara är kollegor eller kommunarbetare.


Vem det än må vara, så gör jag numera alltid den här avvägningen, och det är något som sitter kvar sedan incidenten med mopedgänget.


- Jag har nog inte processat den händelsen riktigt, utan bara låtit den rinna av men rent psykisk så mår jag ändå okej. Jag går inte runt och tänker eller mår dåligt över det hela tiden, men det finns där inom mig såklart.


Det är klart det blir det ansträngande och påfrestande vid nya möten, då man på ändå ganska kort tid ska läsa av en person för att avgöra hur pass mycket av sig själv man ska dela med sig av. Men detta är enbart när jag inte känner personen, är jag medveten om att jag är bekväm med en person då har jag inga problem med att dela med mig av själv. Då är det inga problem, förklarar han.


Oscar är ändå tacksam och glad över att mopedgängs-scenariot drabbade just honom. Han menar på att han delvis har ett relativt starkt psyke, som kan stå emot mycket påfrestningar från allt tänkbart och hitta ett logisk och kategoriskt samband bakom andras människors agerande och kan med detta särskilja på om agerandet beror på okunskap eller att hen vill skada.


- Jag använder detta kategoriska tänk för att inte vara den personen som dömer en människa för snabbt, eller drar alla över en och samma kam, säger Oscar.


Han fortsätter sedan förklara att hans lättnad bakom att det just drabbade honom även beror på att han har ett starkt nätverk som backar upp honom. Att han har familj och vänner som stärker hans mentala och som bringar honom trygghet, något som gör att Oscar själv känner att han kan stå emot livets tuffa stunder och som han kommer ta med sig till stunden då han själv skapar familj.


När jag sedan ställer frågan om just familj och tankarna kring föräldraskap så tar det inte lång tid för Oscar att besvara.


- Ja, nu gäller det att passa sig. Min sambo sitter i köket och hör lite vad jag säger, börjar han skämtsamt innan han fortsätter.


Så här är det att jag känner inget behov av att ha ett nyfött barn, däremot när vi framöver har en större bostad, har en trygg omgivning och tillvaro, då kan jag om möjligheten ges tänka mig vara tillexempel familjehem och hjälpa någon som behöver ett hem och få känna en trygghet.


- Men att betala för ett barn genom de alternativ som idag finns är det någonting i mig som säger nej till. Jag klarar inte riktigt av den tanken att köpa ett barn.


Oscar är ändå väldigt tydlig med att han inte dömer andra som väljer dessa tillvägagångssätt eller tänker inte heller moralisera det hela på något sätt. Att alternativen som surrogat moderskap och adoption finns är bra, men det är bara ingenting för honom själv.


- Skulle det dyka upp ett scenario i framtiden där någon kommer och erbjuder sig att hjälpa till och vill vara del av det så känner att det skulle kunna vara ett alternativ. Känner man varandra bra, är med på vilka risker man tar och att det inte finns några pengar inblandade så kanske jag skulle vara okej med det. Samtidigt så är jag osäker, för jag vet inte om jag vill ha det bandet med någon annan än min partner. Jag vet inte om jag vill ha ett till person som ska vara del av familjen, förklarar Oscar. Detta gör att det inte finns så många alternativ kvar, mer än att bli familjehem. Min egentliga största önskan och vilja är att få vara en förebild för en ung person och det kan man faktiskt bli oavsett om det är biologiskt eller inte, avslutar han sedan.


Att tänka sig bli familjehem till barn som behöver ett hem, är otroligt fint av Oscar, något som jag berättar att jag själv kan relatera till. Jag berättar även att jag tror vi är många homosexuella män som kan relatera till dessa tankar om att få vara en förebild och tankarna med att bli förälder.


Det är intressant att bolla dessa tankar med en annan bög, för att se hur dem resonerar. Både jag och Oscar är båda ganska eniga om att det inte känns helt okej att betala för ett barn.


- Det känns inte helt etiskt rätt att göra det, säger Oscar.


Framförallt känner jag att det inte är rätt när det finns så många barn som behöver en trygghet och en familj. Pengarna som ett helt nytt barn kostar att skapa fram, skulle jag kunna lägga på ett barn som redan finns och som har det jobbigt, vilket skulle kännas mer etiskt rätt för mig. Skulle jag sedan inte bli familjehem, så varför inte lägga de pengarna på mig själv, säger Oscar frågandes.


- Det är så mycket pengar det handlar om! Jag tror inte cis personer som lever i ett icke samkönat förhållande, inte förstår hur mycket pengar det handlar om. Oavsett om det rör sig om adoption eller surrogat, eller den lilla möjligheten vi homosexuella män fortfarande har till att bli förälder.


Vi har ett land att välja på när det kommer till adoption, vilket ändå innebär en liten chans till adoption som kostar desto mer. Minst lika dyrt är det att skaffa barn genom surrogat och på detta så kan vi inte helt heller bestämma att "Åh, nu är det dags att skaffa barn", utan det blir när det går under förutsättning då att man dessutom är klar och godkänd i alla processer som man ska genomgå innan man får barn. Sen kan det när som helst avbrytas och innebära att man blir barnlös i slutändan ändå, förklarar han.


Men förutom begränsningarna och de små möjligheterna till att bli förälder som homosexuell man så tycker Oscar ändå allmänt att det är rätt skapligt att vara bög och HBTQ-person i dagens samhälle. Allt beror enligt honom på hur man ser på det hela.


- Man kan se det på två olika håll. Nu utgår jag även från mitt eget perspektiv, min egna uppväxt och hur det varit för mig, börjar Oscar.


Har man då som jag en trygg grund att stå på, innehållande en trygg familj som finns vid ens sida, att man får ha en ekonomisk trygghet genom livet och inte stöter på direkta utmaningar längs vägen, så tror jag att det skulle vara väldigt lätt för många.


Men jag vet att det är långt ifrån alla som har det så lätt och bra, fortsätter han sedan.


Jag är aktiv inom RFSL och jag jobbar inom ett yrke där mänskliga rättighetsfrågor är vardag och får i samband med detta höra både det ena och det andra. Då blir det så tydligt alltihopa, hur människor behandlas och hur politiken i sig kan vrida och vända på saker. Vilket många gånger gör att det blir ett hårt klimat när det kommer till just Hbtq-frågor. Så pass att jag själv får en klump i magen, uttrycker han.


Men att allmänt leva som hbtq-person i dagens samhälle är bättre än vad det var 2005. Idag finns Netflix-serier innehållande bara hbtq-personer, HBO som har serien Pose, som i princip bara består av transpersoner och har en bred representation. Det finns så mycket idag, som inte fanns då jag växte upp till exempel.


- Det var qx.se som gällde då och om man, på lagligt sätt laddande ner en "torrent" film ibland, säger han lite försiktigt och genant.


Så att leva som homosexuell eller Hbtq-person idag är bättre idag än tidigare år, något som jag även ser hos barn och ungdomar som jag träffar genom mitt jobb i politiken. Det är ett mycket mer öppet, nyfiket och accepterat klimat, på ett sätt som en annan aldrig hade vågat, när man själv var i deras ålder. Det skulle aldrig falla mig in att jag skulle våga komma fram till en främmande människa och uttrycka mina tankar och känslor till hbtq eller att det kan relatera till det jag berättar.


- Det har hänt så mycket i samhället, vilket är bra. Det är lättare idag att hitta tillhörighet och samhörighet, men det kommer fortfarande stunder då man undrar vad f*n det är som händer och vad mänskligheten håller på med.


Förutom att Oscar stundvis upplever att samhället tar några steg tillbaka ibland, när det kommer till utvecklingen av acceptans och jämställdhet, så har han lite svårt att sätta ord på vilka fördomar eller tankar han generellt känner människor har gentemot bögar.


Jag har vänner och kollegor inom frikyrkorörelsen och när jag träffade deras barn en gång, så berättade jag att jag bodde tillsammans med min sambo Pelle och fick ett bekräftande svar, tillsammans med ett "det är okej". När den meningen lades kollade barnen avvaktande på sin pappa, för att få bekräftelse på att det faktiskt var okej, förklarar Oscar och tillägger sedan att det just är en sådan liten fördom som fortfarande ligger kvar, om att killar inte kan eller vara tillsammans.


- Sedan finns större fördomar som att tillexempel alla bögar vill ligga runt med massa olika partners.


Oscar förklarar sedan tydligt att han med sitt förklarande inte lägger någon moral i att man som människa aktivt väljer att ligga runt, utan att det är helt okej så länge man själv som individ mår bra. Det han syfta på är att det inte bara är just bögar, utan att det finns människor med andra sexuella läggningar som även dem väljer att ligga runt.


- Jag har träffar jättemånga heterosexuella personer som har jättemånga olika partners, men det pratas det inte om. Där upplevs det inte som en lika stor grej, medans det tydligen är större när det kommer till bögar, förklarar han.


Förhoppningen Oscar har om framtiden är att den ser annorlunda ut och gått mot det bättre. Redan om fyra fem år, efter det kommande valåret. Han själv är centerpartist och för honom är det helt otänkbart att samarbeta med partier och människor som inte arbetar för mänskliga rättigheter, utan som istället bara vill försvåra.


- Allt handlar om hur det politiska landskapet ser ut framöver, vem som sätts på makten och som sedan bär förmågan att inkludera människor i samhället och ser till allas lika rättigheter och värde, säger han.


Vi har ett val framför oss 2022. Mina förhoppningar är självklart att det kommer finnas ett lättare klimat kring tillexempel Hbtq och att det tillkommer fler områden där man kan leva som sig själv på utan oro och ängsla.


i hans förhoppning om en bättre framtid existerar även frågan om att som homosexuell kunna få bli blodgivare.


- Jag hoppas att dem äntligen tar bort den spärren om att homosexuella män inte får lämna blod, utan istället får lämna under samma villkor som heterosexuella, uttrycker Oscar.


Det har gjorts nya stunder, både i Holland och Canada som visar på att prevalensen till hiv viruset inte alls är så mer förekommande bland män som har sex med män, än vad det ät bland heterosexuella personer.


Vilket gör att hela den här diskussionen kring om MSM* ska få ge blod eller inte är en otroligt konstig fråga i mitt tycke. Vi har blodbrist och vi behöver få in mer blod till behövande, så jag tror att reglerna kring MSM* snart kommer vända.


Slutligen innan samtaltet avslutades gav Oscar sina tips till unga människor som är osäker på sin identitet. Som tidigare i intervjun återkommer han till att tv-serier idag kan hjälpa till med mycket när det kommer till att hitta sig själv och finna samhörighet.


- Titta på mycket tv-serier, höll jag på att svara, men det finns mycket bra att plocka hur dagens olika serier, börjar Oscar.


Det är också otroligt viktigt med ett säkerhetsnät, alltid! Att man vet att man har någon att vända sig till och har någonstans att ta vägen när du kommer ut. Sedan handlar delar av det att våga ta sig ut, testa och träffa nya människor.


- Om du är "spelnörd" som bara älskar Dungeons and Dragons med queer tema, så finns det en grupp för dig, fortsätter han sedan förklara.


Det finns alltid en grupp att vända sig till när man känner sig "lost". Att finna sin identitet kan ta tid. Det är en helt ny värld man ger sig ut i, men det är ingen fara att känna sig Lost, för man är inte ensam. Det finns alltid någon människa för alla eller grupp för likasinnade, även om de möjligtvis inte tänker precis som ens själv.


Ha inte bråttom till något, utan låt det ta tid så kommer det lösa sig. Likadant när det kommer till en sådan sak som att komma ut med sin sexuella läggning. Ha inte för bråttom, utan låt det ta tid, fundera och sortera dina tankar och sen när man är redo så är det lika bra att dra av plåstret direkt.


Förklara för personerna att man haft tankarna länge och har känt på ett visst sätt under en period vilket gör att sorterat fram sin sexuella läggning.


- Börja med de nära i omgivningen och berätta att du tror att du är homosexuell eller vad det nu kan vara. Det som är viktigt är att man berättar för någon som kan backa upp en och stå vid ens sida.


Även om vi lever i 2020, så finns det fortfarande idioter, vilket man bör vara medveten om, avslutar Oscar med att säga.


*MSM - Män som har sex med män

Vill du följa och lära känna Oscar mer eller komma i kontakt med honom - Klicka då in på hans Instagram eller checka in hans Youtubekanal.









0 comments