Dags att ta vårt ansvar!

Länge har jag tänkt på vad Sociala medier gör med vår psykiska hälsa!


"På Facebook/instagram mår man aldrig dåligt"


Är ett talesätt jag har hört och pratat med mina vänner, samt min man om många gånger.

Under den konversationen har vi kommit fram till att vi borde vara mer ärliga på våra sociala kanaler om vårt mående för att ta vårt ansvar för kommande generations världsbild.


Sanningen är att allt fler barn och unga faller in i depression i mycket tidigare ålder än vad man önskar och det sker en större del självmord i yngre åldrar nu än tidigare är min uppfattning. Så att visa andra att det är fullt normalt att må dåligt gör i min åsikt att dom som växer upp nu inte behöver känna skam över att dom mår dåligt och kanske talar mer öppet om sitt mående tidigare innan det är försent.

Att vara öppen och ärlig med sina sociala kanaler för min blir ett litet dilemma, dels att jag inte riktigt tagit tag i det där känner jag, men sedan så försöker jag fokusera mer på att vara lite knasig och roande samt inspirations-givande, så det är mer att jag bara inte lägger upp någon bild på Instagram dom tiderna jag mår sämre för att jag inte känner någon kreativitet och känner att om jag skull lägga upp något där jag talar om att jag mår dåligt så kanske det blir triggande för någon annan, Min man gör ju detta så himla bra på sin Instagram men jag ska bli bättre, iaf försöka!


Behöver er hjälp!? hur gör vi för att visa att det är okej att inte mår hundra procent hela tiden och att ibland så mår man rent utav SKIT?

Ska man sluta lägga upp inlägg som hela tiden visar "ÅÅ mitt liv är så underbart, jag har exakt allt jag vill ha"? Man vill ju inte heller känna skuld för att man mår bra, men ökar det risken att andra runt omkring en mår sämre för att dom inte kan uppnå detsamma?


Det enda jag tänker på spontant som är lätt att sluta med och det är att måla upp en bild av att livet när perfekt och att man har den perfekta familjen.

Tex när jag ser hur par lägger ut bilder/statusuppdateringar på/till varandra och skriver något i stil med "Utan dig är jag inte hel" osv, eller värre när det endast är en av dom i relationen, så uppfattar jag det som ett spel för allmänheten, för varför skriva det på Facebook eller instagram? Har man inte telefonnr till personen eller träffar man inte den personen, Jag blir alltid så obekväm när jag ser sånt på Facebook för det känns så krystat, det känns då som att man måste bevisa något för sig själv eller för andra, förstår inte varför man ödslar energi på det? är det för att man vill ha likes eller är det för att man ska märka sitt revir och visa att DENNA ÄR MIN! men jag har sagt detta i podden (bögarnas värld) och jag säger det här i bloggen, sånna inlägg gör mig alltid extremt misstänksam och ger mig en tro om att det förhållandet inte mår så bra egentligen. Men det är väll mest av min uppfattning då jag sett många av dessa förhållanden där man ger kärleksförklaringar på sociala medier hela tiden slutat i separation strax därefter eller talat med en av parterna där dom sagt att förhållandet inte mår så bra och dagen innan så var det en kärleksförklaring deluxe på Facebook tex, har även talat med några som gjort detta och sedan separerat, dom har förklarat för mig att dessa kärleksförklaringar läggs ofta upp pågrund av dåligt samvete efter ett stort bråk eller liknande. Då lägger man alltså upp något så positivt för att kompensera för hur dåligt man mår eller fått någon annan att må. Det känns lite kontraproduktivt, istället för att lägga energin på att skriva ett inlägget så kan man tala om problemet och lösa det istället känner jag spontant.

MEN med allt detta sagt, herregud jag har själv skrivit sånna status uppdateringar och har lagt upp bilder, nu är det mest när min man fyller år som jag lägger upp en bild på honom om ens då. Jag lägger hela mitt fokus på att säga till honom varje dag vad han betyder för mig och hur mycket jag älskar honom osv.


Dom mest lyckliga förhållandena jag sett och fått vara nära, nämner knappt varandra på sina sociala kanaler utan lägger energin på varandra direkt istället för ett inlägg som andra kan likea så jag försöker väll köra efter det vinnande konceptet.


Sedan är ju allt detta relativt, för vissa är Facebook, insta, snap mm suuuuuper viktigt i deras liv medans för andra så är det ett sätt att snacka med sin kompis på andra sidan jorden.


Jag tycker iaf att det är dags att vi tar vårt ansvar och slutar med "Save face" på Social Media!



Ärlighet varar längst är inte bara ett ordspråk utan något som stämmer.

Så jag undrar vad skulle hända om vi slutade lägga upp våra kärleksförklaringar på Facebook/instagram mfl utan istället säger just detta direkt till personen? istället för att lägga ut om att du mår fantastiskt bra, eller att du har den bästa familjen, försök fokusera på att njuta av stunden istället, berätta för din kompis på promenaden hur underbart livet är och lyssna på dom om dom säger att dom mår skit?

För alltså allt varar inte för evigt tyvärr, vår tid är nu så passa på att njuta av varje sekund.


Sluta lägg energi på att försöka visa någon fasad för andra av att ha ett perfekt liv eller perfekt relation på dina sociala medier, dels så för dom som känner dig och vet hur ditt liv ser ut kommer du uppfattas som att du målar upp en falsk bild av verkligheten och dels för att det måste dra onödigt mycket energi ifrån dig som du kan lägga på annat.

Lev ditt liv och acceptera dess brister och njut av höjdpunkerna.


Det finns folk i min omgivning som tycker jag är konstig som älskar att kolla på Keeping up with the Kardashians och Wahlgren värld. MEN i dessa serier så får man se alla nivåer av vad en människa är på ett ärligt sätt även om det är redigerat och iscensatt i vissa tillfällen så är dom fortfarande riktiga människor, vi får se deras livskriser, berg och dalar, deras lyckligaste moment som deras värsta, dom öppnar upp sitt liv oss för att vi ska kunna kika in, för mig handlar det alltså inte om pengarna och livsstilen mer om att för mig så känns det ärligare och mer genuint än mycket av vad som pågår på Facebook och absolut instagram.


Det är just därför jag pushade Robin att starta Konsten Att Vara Människa, dels för att han skulle få möjligheten att skriva av sig under sin depression men också för att jag tänkte att det kunde hjälpa honom och andra att hitta en gemenskap i att man inte är ensam om sitt mående. Snabbt så blev han någon som man såg upp till inom detta ämne, en förebild och jag blev orolig att han skulle börja censurera sin psykiska ohälsa och vi tog många diskussioner om att vara ärlig med sina känslor och om hur man mår och hur det kommer påverka andra positivt.


Ämnet Psykisk Ohälsa är fortfarande Tabu, jag vet själv att jag kan alltid prata med andra om fakta om vad som har hänt utan problem men har super svårt att prata om hur jag mår just nu.


Men jag kommer försöka börja visa alla nyanser av mig på mina Sociala kanaler, men vad säger ni hakar ni på?


ALLA bilder som visas i detta inlägg är bilder ifrån när jag har visat ett sken av att jag mår bra när jag egentligen mått riktigt dåligt.



0 comments