HUR JAG & ALEX TRÄFFADES!

Januari 2017 levde jag bara i en resväska och var hemmaboende hos min moster, detta efter en separation med min dåvarande kille som skedde under hösten året innan. Hos min moster hade hade jag bott under några månader. Det jag inte visste då var att det under samma månad skulle förändras till något jag aldrig kunnat föreställa mig. Även om jag till en början höll igen. . .


Efter min separation tog jag snabbt ett beslut om att fokusera på mig själv, inte för att jag tidigare inte gjort det utan mer för att jag inte orkade släppa in någon ny i mitt liv. Jag orkade inte bli kär och riskera att bli sårad igen. Det är väll inte förens man bestämt sig och beslutet tagits som motsatsen sker. Två veckor in efter nyår skrev en kille på Grindr och för er som inte vet så är det motsvarigheten för Tinder fast för homosexuella killar och män. Förr var den bra om man ville träffa kärleken idag är den mer för sexuella kontakter. Så var det även 2017 vilket gjorde att jag snabbt tappade intresset för appen och egentligen vet jag inte varför jag hade ett konto, för jag var varken ute efter spontant engångsligg eller kärlek – eller så kanske jag var det egentligen? Hur som hade jag ingen profilbild och inte heller någon speciell information om mig själv. Mest för att hålla en låg profil så tätt in på min och exets separation, men trots diskretion, precis innan kontot skulle plockas bort så får jag en notis om ett nytt meddelande. Det visade sig vara från en mycket trevlig och lättsam kille, som visade sig bara vara bosatt ett par stenkast bort. Det var han som idag är min make som skrev och som även han var less på app-utbudet och innehållet men som gav min profil en sista chans.


Nu vet jag att det kan hända att min fina make skulle säga att det var jag som skrev till honom, men jag är helt säker på att det var han som skrev till mig, för som jag sagt tidigare jag var varken ute efter ligg eller förhållande och egentligen var han heller inte min typ av kille. Så älskling, om du läser detta så var det faktiskt du som skrev till mig och som dessutom efter ett tags pratade tyckte att vi skulle träffas.


Efter att jag varit på en födelsedagsmiddag för en släktning, tog jag beslutet att ta svängen förbi honom innan jag tog mig hem till min moster för natten. Det var rätt sent redan då och mörkret hade lagt sig utomhus. När jag närmade mig dörren till trapphuset så såg jag att det stod någon där. – Det var han! Jag vet att jag kände något inom mig när jag möttes av honom och hans leende och det var inte bara nervositet, men lika snabbt som jag kände det lilla extra påminde jag mig själv om beslutet jag hade tagit. Den kvällen satt vi och pratade och drack lite vin ända fram till förmorgonen. Senare på morgonen vaknade jag upp hemma hos honom med honom bredvid mig. Jag gick aldrig – jag kom aldrig hem den natten.


Samma dag, fast på kvällen träffades vi igen och likt förra kvällen satt vi och samtalade. Vi pratade om allt möjligt, även om min separation och mitt dåliga mående. Många människor skulle nog inte öppna upp på samma sätt om sitt mående, jag var förvånad själv över att jag gjorde det. Men det föll sig på något sätt naturligt. Kanske var det så att jag kände något extra för honom och ville vara ärlig från början. Många lyssnare som man precis träffat skulle nog också skrämmas av den snabba öppenheten, men inte han. Han lyssnade, var otroligt stöttande och visade verkligen att han brydde sig. Detta trots att vi i princip fortfarande var främlingar för varandra. Hans satt där i soffan tillsammans med mig och fanns där för mig. Han var verkligen något extra. Något utöver de vanliga killarna men jag var fortfarande fast besluten om att inte falla för kärleken. - Det jag inte ville erkänna för mig själv där och då var att jag redan hade fattat tycke för honom. Jag hade blivit nyfiken på att lära känna och träffa honom mer.


Vi träffades sedan varje kväll och hade samma rutiner. Vi pratade och drack antingen vin eller te och det slutade alltid med att jag blev kvar över natten. Jag var hans ”nattliga” besök sa vi och han min ”älskare” – inte för att vi hade sex. Jag var nämligen väldigt tydligt med att jag inte var redo för det, framförallt efter att vi gjort ett försök som blev rätt misslyckat. Även här skulle många killar vända sig om och nog gå vidare, men för honom var det ingenting utan att accepterade och försökte aldrig närma sig sexuellt. Inte ens när vi senare kom till stadiet där den första kyssen skedde.

Efter kyssen var det kört. Jag var besegrad och kunde inte längre hålla tillbaka. Kärleken hade slagit till och jag hade helt enkelt fallit för killen. Jag minns inte exakt hur det gick till efter det, jag tror att jag berättade det någon kväll senare för honom och att han i samband med det också bekräftade känslorna, men det kan lika gärna vara så att det var han som berättade för mig och att jag var nummer två med att berätta. Det jag däremot minns är att jag var först med att säga ”jag älskar dig”, för det skedde under en kväll hemma hos ett par vänner på Gärdet i Stockholm under en stund då vi var ensamma på deras balkong. Jag minns också att han vart lite överraskad – jag tror inte det var förväntat att komma där och då, men jag såg också glädjen i honom. Det var också den kvällen jag av misstag råkade kalla honom Axel istället för Alex. Ja, det var ett rätt genant och jobbigt läge!


Efter att vi blivit ett par gick allt fort. Så fort att jag fått plats i garderob och lådor för mina kläder innan jag ens flyttat in. Nyckeln hade jag redan sen tidigare efter att jag sovit kvar en söndag och han skulle jobba dagen därpå. Han tog aldrig tillbaka den, så egentligen kan man väll säga att jag redan flyttat in. . . eller? Dessutom sov jag ju där varje natt, men flyttat in hade jag inte gjort visade det sig sedan.


Veckan senare när vi åt middag tillsammans frågade han om jag ville bli sambo med honom. Eftersom jag redan i mitt huvud och tro hade flyttat in så blev jag så ställd att jag inte svarade honom. Inte förens han någon dag senare frågade igen och undrade varför jag inte svarat fick han svaret att jag gärna ville det men hade trott att vi redan var sambo, med tanke på att alla mina kläder nu var hos honom och nyckeln som satt på min nyckelknippa. När jag tänker på det idag, så blir jag lite full i skratt. För honom måste det varit både jättemärkligt och jobbigt att inte få något svar på en sådan fråga, eller så tog han det bara som han brukar ta mycket av det som sker i hans liv. . . Som en klackspark. Alex har nämligen alltid, så länge vi känt varandra varit en person som låter saker ältas eller påverka för mycket på hans mående. Utan han ser gärna det positiva i allt som sker i hans liv och är väldigt optimistisk av sig. Raka motsatsen jämfört med mig.

Ibland kan jag bli tokig på hans optimism och positiva inställning, men samtidigt är jag tacksam för den för det mycket tack vare hans egenskaper och honom som jag idag fortfarande finns vid liv och tagit mig ur min depression. Han tryckte hela tiden på att jag skulle se det positiva i dagarna, för att det alltid fanns något att vara tacksam för, även om det så var att lyckas kliva upp ur sängen. Han fick mig också att inse det fina i livet efter mitt självmordsförsök. Ja, hans egenskaper har varit hans styrka som sedan hjälpt honom att orka lyfta mig och som fick mig frisk och det finns inte ord som kan förklara hur tacksam jag är över att han kom in i mitt liv, fanns där vid min sida hela vägen och hur han inte gav upp hoppet om mig och oss. . .


Och än idag finns han kvar. Tre år senare, trots dagar då livet känns pest och andra dagar då jag har manligt-PMS – om det nu existerar något som kallas så.


Jag är verkligen tacksam över allt du gör gubben! Jag är dåligt på att säga det, kanske ännu sämre på att visa det men jag är verkligen tacksam och lycklig över det och att jag får ha dig i mitt liv och kalla dig min make!


Jag älskar dig!

Vill du kontaka mig? fyll i formuläret nedan.

© 2020 by ARYA.