INTERVJU: Ett samtal om hur drogerna blev vardag med Pontus Josefsson.

I denna intervju får du möta Pontus Josefsson. Mannen bakom podcasten "Kan jag så kan du". En podd med syfte att inspirera och motivera människor, till att sträva efter att bli en så bra människa som möjligt. Sedan starten har han haft en bred skara gäster vid sin sida. Alla med olika historier som berör på djupet.

År 2017 svarade cirka 675 000 personer i åldern 17–84 år, att dem någon gång under det aktuella året prövat på någon form av narkotika. 225 000 av dessa personer hade brukat under de senaste 30 dagarna. År 2020 tvångsvårdades 279 personer med missbruk och beroende. Medianåldern var 34 år.


Narkotika är ett område som växer för varje år som går och debutåldern för första intag sjunker. Ett intag av ett preparat kan räcka för att fastna och skapa sig ett skadligt beteende. Framförallt för sig själv men också sin omgivning.


Pontus Josefsson är en av dessa personer som i sina unga år kom i kontakt med drogerna. Det var efter att hans hockeykarriär på en relativ högnivå plötsligt tog slut som drogerna kom in och blev hans vardag. En självmedicinering för att fylla det tomrum som skapats, i syfte till att bara få må bra.


- Den absolut första drogen jag testade var alkohol. Nu är inte den klassad som en förbjuden drog i Sverige men jag var 15 år när jag tog min första fylla. Senare i livet, när jag var 23 år gammal kom jag in på cannabis. Det började med några bloss på fester och sedan utvecklades det till mer dagligen, berättar Pontus.


Från början var den enda anledning till att jag började endast för att jag ville ”må bra”. Tomrummet efter att jag fått lägga ner hockeykarriären blev större än vad jag hade räknat med. Hockeyn var i mitt liv i över 15 år och på en relativt hög nivå med juniorlandslaget etc.


Jag ville där och då bara slippa lida och drogerna fick mig att fly känslorna för en stund, förklarar han.


Men det som började med några bloss för Pontus och vid enstaka tillfällen, blev snabbt till dagligen och det tog inte lång tid förens hans var fast. Drogerna fick honom att undkomma hans riktiga känslor och istället gå in i hans egen dimma. Han slapp lida för stunden något som han idag själv kan reflektera tillbaka till som något negativt.


- Egentligen var inte mitt beteende något positivt, men jag slapp lida för stunden. Med facit i hand borde jag definitivt sökt professionell hjälp tidigare än vad jag gjorde, säger Pontus.


Drogerna var enbart en flykt, istället för att jag tog tag i rotorsaken till mina problem. Desto längre jag flydde, desto hårdare blev det att ta smällen när det väl tog stopp. Det var nog en av de värsta misstagen med att ta droger.


Där och då var det bara Pontus värld med drogerna som existerade och parallellt med dem, levde han ett till utåt sätt vanligt liv. Han hade ett vanligt arbete och dolde missbruket väldigt bra.


- När jag satt hemma kom drogerna fram. Dagen efter var det upp till jobbet som gällde. Som om ingenting hade hänt, berättar han. Jag kan inte minnas de dagar jag faktiskt var nykter. Dem är uppenbarligen väldigt få. Om ens en handfull. Jag fyllde alltid på mitt lager av droger så att jag aldrig skulle behöva stå tomhänt.


I samband med att brukandet av droger Pontus vardag, försvinner han allt mer in i dimman. Han väljer drogerna framför vänner, sociala fobin kommer smygandes och många vänner tar aktivt avstånd från honom. Han lämnas ensam kvar tillsammans med sina droger och sakta försvinner Pontus liv utanför fönstret.


- Det värsta med att vara i missbruk är att missa så mycket av livet. Ibland kunde jag sitta nojig och rädd över att lämna lägenheten. Man vågar inte prata eller träffa andra människor. Att ha valt bort människor ur mitt liv är det värsta jag kan ta från missbruket, förklarar Pontus.


Jag har fått mycket återberättat för mig, då jag inte minns speciellt mycket från den här tiden, som pågick i två år. Även om jag får saker återberättat, kan jag inte minnas och har ingen aning om jag ens varit närvarande eller inte.


Under två år var drogerna en del av Pontus liv innan det tog stopp.


- Eftersom det tog så länge innan jag åkte fast så kändes allting så enkelt, börjar han förklara.


Jag trodde att jag kunde klara mig ifrån vad som helst. Det är helt självklart att man vet att det man gör inte är lagligt eller egentligen det bästa alternativet för en, men det är flykten som fick mig att fortsätta. Att aldrig behöva ta på mina riktiga känslor. Att kunna försvinna i en dimma där bara jag och ruset existerade.


Det var inte först jag träffade en tjej väldigt ytligt under två månader som det tog stopp. Hon tipsade polisen om att jag tog droger, vilket resulterade i att dom tog mig på bar gärning. Jag tappade körkortet, åkte fast för ringa narkotikabrott och fick en fet bot i famnen på mig. Jag hade husrannsakan och många ögon på mig.


Att sitta på en polisstation i förhör och hela tiden ha en polisbil utanför sitt fönster. Det är inte roligt. Inte alls. Det var droppen för mig.


Men att bli tagen på bar gärning, tappa lappen, åkta fast för ringa narkotikabrott och få en bot i famnen på sig själv var för Pontus inte det värsta. Det värsta kom senare när familjen fick sanningen serverad.


- Jag kommer från en trygg familjebakgrund, där vi alltid varit tighta och att se min familj i ögonen, efter det att jag åkt fast var tungt. Dem var riktigt besvikna på mig, det syntes i deras ögon. Hur ovetandes dem varit. Men dem har ändå alltid funnits där för mig oavsett vad, vilket har gjort att vi idag har ett starkare band än någonsin, säger Pontus tacksamt.


Att ha intagit droger under en period på två år har självklart medfört flertal konsekvenser för Pontus, inte allra minst efter att ha åkt fast och blivit dömd. Perioden efteråt har inneburit många ögon som iakttagit honom och varje steg han tagit. Det har uppkommit scenarion som för honom själv upplevts jobbigt och kränkande, även om en förståelse funnits till hur människor och polisens handlande.


- Förutom mina domar i registret, som för övrigt går ut nu i april 2022, så har det varit flera tillfällen som polisen stoppat mig för att ta in mig på pissprov från ingenstans, börjar Pontus berätta.


Dem vet vad jag har gjort och vill på sitt sätt markera att dem har koll på mig och även om jag förstod deras handling, allra främst nu i efterhand, så har det ändå varit kränkande. Att från deras sida hitta på anledningar för att muddra mig mot min egen bil för att sedan ta in mig på kontroll. Det kunde vara allt från att jag såg nervös ut till att jag upplevdes ha torra läppar.


Idag är Pontus ren från droger och i april firar han fem års nykterhet. Han har skapat sig en vardag som han trivs med och känner sig en bättre människa än aldrig någonsin förr.

Blickar han tillbaka på sitt förflutna skäms han inte över sin bakgrund, utan ser den som en lärdom. En period i livet som han bär med sig och som idag kommit och blivit något han är 100% öppen och ärlig om, i förhoppning om att eventuellt hjälpa andra ungdomar och människor i samhället.


- Mitt liv är toppen. Verkligen! Börjar Pontus säga. Jag trivs verkligen med allt jag gör idag. Livet är för kort och vi lever bara en gång, så varför inte göra något bra utav det när vi ändå är här?


Sen är jag inte mer än bara en människa.


Jag har gjort mina misstag och även jag har dåliga dagar precis alla andra. Skillnaden nu med då är att jag hittat ett sätt att bärga livet. Jag försöker att bara lägga fokus på de saker som jag kan kontrollera och inte på sakerna jag inte kan. Utöver det vågar jag lyssna och fånga upp mina tankar och känslor. Jag är inte rädd att prata om dem och jag är inte rädd för att söka professionell hjälp om jag skulle behöva det. Det gör en bara gott att faktiskt prata.


Jag har helt öppen om min bakgrund och mina misstag. Det finns inget att dölja. Kan min historia hjälpa andra som varit där eller är där jag varit så är det fantastiskt. Vem är jag att döma?


Alla gör misstag. Det hör till livet.


Jag personligen brukar säga att jag aldrig vill ångra saker jag gjort i livet, utan väljer att se misstagen som en lärdom. Drogerna var ett mörkt hål jag befann mig i. Där och då gjorde jag det som jag trodde var bäst för mig just då. Som tur är, så är jag inte i det mörka hålet längre, men det har gett mig oerhört mycket visdom och erfarenheter i livet, säger Pontus.


Idag är Pontus tacksam över att ha kommit ur sitt missbruk och att han lever ett liv som han verkligen uppskattar, även om det självklart finns dagar som inte är lika bra än andra. Dagar då abstinensen och lusten att ta droger gör sig påmind. Något som han verkligen inte sticker under stolen med.


Skillnaden nu och då är dock att han nu funnit verktyg för att hantera de sämre dagarna.


- Vissa dagar är värre än andra, börjar Pontus berätta. Men när jag får dessa känslor nu, om att vela ta droger igen eller bara fly för en stund, så låter jag dom känslorna och tankarna bara vara där. Jag noterar dom, men jag lägger ingen vikt vid dom. Det är okej att dom finns, men jag handlar inte efter dom.


Jag saknar inte ruset. Men abstinensen kan påvisa sig ibland.


Jag tror att vi som en gång varit missbrukare har en annan sort mentalitet, till skillnad mot en som inte haft ett missbruk. Vi faller lättare för vissa saker. Vi har en beroendementalitet som gör oss mer öppna för dem destruktiva sakerna. I mitt fall hade jag ett stort hål i bröstet som jag ville fylla med kickar och rus för att fylla detta tomrum temporärt.


Jag har varit missbrukare. Det kan inte raderas från min historia, men jag är inte missbrukare idag även om det vissa dagar är kämpigare att stå emot frestelsen att ta droger.


Med sin historia och genom att vara öppen om den, hoppas han idag kunna inspirera andra människor. Det finns en mening med det han varit med om och till att han får fortsätta leva, även om livet hade kunnat vara lättare och annorlunda utan missbruket.


- Jag har gjort mitt bästa för att ta mig dit jag är idag, börjar Pontus säga. Jag är på den här platsen i livet för att det är menat att jag ska vara här just nu. Givetvis skulle livet sätt annorlunda ut om jag hade kunnat spola tillbaka tiden och förändra min historia. Det är lätt att vara efterklok.


Jag strävar framåt och har blicken högt. Livet är fullt av möjligheter och idag väljer jag att berätta min historia, förklarar Pontus.


Idag driver han ”Kan jag så kan du” podcasten. Beslutet om att starta den kom efter att Pontus ansett att konceptet saknades ute bland podcast-världen. Med sin Podcast vill han inspirera och motivera människor till att sträva efter att bli en så bra människa som möjligt. Sedan starten har han haft en bred skara gäster vid sin sida. Alla med olika historier som berör på djupet.


- Jag är väldigt nyfiken och fascinerad över andra människor och deras resor, förklarar han.


Att rikta in sig på alla möjliga fronter och fånga många så många perspektiv som möjligt är i mitt tyckte lärorikt. Att samtidigt få höra olika individers resa är otroligt spännande och inspirerande. Ens egen resa är ens egen resa, men det behöver inte vara den rätta vägen för någon annan människa. Därför blir allt så intressant.


Genom min podcast hoppas jag kunna inspirera andra människor på samma sätt och samtidigt ge dem en själv reflektion till deras liv. Min förhoppning är att både min historia och andras berättelser i min podcast kan inspirera och hjälpa människor på rätt väg. Att våga söka hjälp. Det finns så mycket bra hjälp att få, så bra verktyg från andra att ta med sig, men framförallt så många som vill hjälpa just dig.


Oavsett vad man väljer att göra i sitt liv, oavsett vad som händer i sitt liv, så är det ens eget ansvar att hantera det.


När dörren stängs, så öppnas dörren till ett helt annat liv, och det är magnifikt!

0 comments