Livet blir bättre - sluta aldrig gå

Ja, jag vet hur det kanske låter. . .


Definitivt så vet jag hur det kan kännas att behöva höra orden "det blir bättre", "livet blir bättre" eller "ge inte upp" när man befinner sig där nere - där det är så långt från bra som det bara går.


Att höra dessa synonymer kan skapa en riktig irritationsreaktion för det spelar ingen roll vad framtiden blir, då varje sekund av nuet är som en enda stor berg- och dalbana som inte går kliva av och där varje krön bjuder på en jäkla käftsmäll av smärta.


Jag vet verkligen hur tufft livet kan vara när man mår psykisk dåligt, hur man bollar tankar som eventuellt kan få smärta och lidande att försvinna - hur man främst önskar att livet bara kunde vända och bli bättre.


Nu kommer orden som kanske får en del att bli provocerade - men det blir bättre!


Det sistnämnda kommer hända. Livet blir nämligen bättre, berg- och dalbanan har ett slut, det gäller bara att inte sluta gå utan att man hela tiden fortsätter framåt. Ett steg i taget och att man tar stegen även om det är motstånd, för gör man det kommer man få känna både glädje och harmoni i livet igen.


Jag säger inte detta för att på något sätt provocera någon av er läsare. Tanken med inlägget är att stötta och ge bevis på att det jag säger faktiskt stämmer - jag har själv varit där nere nämligen.


Det är snart tre år sedan mitt självmordsförsök. I April 2017 försökte jag begå självmord. Ett försök som i grund och botten växte fram på grund av en lång, djup och plågsam depression. En sjukdom som verkligen fick mig att känna de allra värsta tänkbara känslor, både om mig själv och livet. Försöket i sin tur blev ett misslyckande. - uppenbarligen för här är jag idag, något som jag är otroligt glad och och tacksam över.


Att komma över depressionen tog tid, inte tala om skammen över självmordsförsöket eller för den delen skammen över att ha misslyckats. Men jag lyckades komma över alla delarna, genom att ta ett steg i taget och att aktivt arbeta med mina tankar och känslor - idag är jag mentalt mycket starkare och inser hur lärorikt den mörka och dystra perioden var.


Denna period fick mig att komma till insikt med att man inte alltid mår bra och att det är ok att inte alltid må bra. Den fick mig att se att man inte alltid är glad, utan att alla är ledsna ibland och att det är ok det med så länge som man hela tiden försöker prata om det och inte håller det inom sig. Genom min resa fick jag även lära mig att se de små stunderna av glädje om dagarna, för även om jag mådde dåligt så fanns det stunder som var fantastiska och positiva. Dessa tillfällen var otroligt viktiga att ta vara på, för att vid lägen där man mår sämre kunna använda dessa som en form av hälsoboost.


Här sitter jag och skriver detta inlägg idag och även om jag inte trodde på det för tre år sedan, så har livet blivit bättre. Jag som tidigare påstått att jag inte hade något att leva för eller vara glad för är idag gift med en fantastisk make, jag studerar återigen till sjuksköterska, har tre underbara hundar i mitt liv och en hel rös människor som älskar och uppskattar min närvaro.


Med detta sagt så sluta aldrig gå, även om det känns hopplöst mellan varven och att det tar tid. Ta ett steg i taget och ta hjälp - ge inte upp!


Livet blir bättre.

Vill du kontaka mig? fyll i formuläret nedan.

© 2020 by ARYA.