68. Fredagsintervju: Maxine Nordlindh

Maxine är 31 år och bosatt tillsammans med maken Emil och katten Gosan i Farsta, söder om Stockholm. Till vardags arbetar hon som ekofrisör som innebär att fokus läggs på olika örter och leror. Som person beskriver hon sig som en impulsiv, känslostorm, varm, glad, utåtriktad med dåligt tålamod och som kan vara rätt rörig. Hon är just nu tillsammans med maken aktuell i den kommande spin-off serien "Gift vid första ögonkastet - Äktenskapet, som har premiär den 12 Maj på SVT".


" Hade jag kunnat resa tillbaka till Maxine 14 år hade jag hindrat henne från att huka över toasitsen på skoltoan efter lunchen och berättat att det kommer förstöra så många år av hennes liv.


Det är så kul att få möjligheten att göra denna intervju med dig Maxine. Du upplevs vara en mycket glad och positiv person med ett stort leende mot livet. Lite därför är det så kul att få denna stund med dig, att få möjligheten att utforska ditt djup och dina tankar kring den psykiska ohälsan.


Om vi då inleder denna intervju med att jag frågor dig vad psykisk ohälsa är för dig, hur eller vad skulle du svara då?


- När mitt psykiska mående börjar hindra mig i mitt vardagliga liv, då klassar jag det som psykisk ohälsa.


Har du själv någon relation till den?


- Jag har upplevt mycket psykisk ohälsa i mitt liv.


Under mina skolår hade jag koncentrationssvårigheter vilket gjorde att jag halkade efter och fick svårt att hänga med. När tonåren kom började jag sedan få depressioner, ångest och panikångestattacker.


- Så sent som vid 18 års ålder fick jag svaret på varför så mycket i mitt liv var trassligt - jag har ADHD. Att få den diagnosen var en räddning. Med mediciner, samtalsterapi och KBT lärde jag mig att få ordning på mitt liv.


I tvåan på gymnasiet hoppade jag av och valde att gå en privatutbildning till frisör istället, då praktiskt arbete passade mig bättre än att sitta och mata skolböcker och ämnen jag inte kunde koncentrera mig i.


- Idag äter jag inte mediciner längre men de var en räddning när jag var yngre.


Mellan att jag var 14 år och 27 år hade jag även ätstörningar, primära ätstörningen var bulimi, men jag har också haft perioder av självsvält och hetsätning. Jag skämdes otroligt mycket över detta och ljög om min sjukdom. När jag var 27 kände jag att det fick vara nog så jag sökte mig till en ätstörningsklinik där jag var inskriven i flera månader.


- Resan från sjuk till frisk var ett helvete men jag lyckades.


Idag är jag frisk och fri sedan 4 år tillbaka vilket jag är otroligt stolt över. Ätstörningsdemonen väser i örat fortfarande dagligen, ibland så illa att jag kan få panik men oftast kan jag ignorera den. Målinriktat håller jag mig på banan!


Precis när min tid på ätstörningskliniken var slut trillade min mamma ihop i badrummet, vi trodde att hon hade fått en stroke men det var mycket värre än så. Det var Glioblastom multiforme - den farligaste formen av hjärntumör. Jag tog paus från jobbet för att finnas för mamma hennes sista tid i livet. Från den dagen i badrummet tog det bara 9 månader tills hon somnade in för evigt. Det var otroligt traumatiskt för mig då jag och mamma stod varann otroligt nära. Efter det hade jag mycket mardrömmar, ångest och depressioner. Min dåvarande fästman och jag skulle ha gift oss året efter, allt var bokat och klart. Men väldigt kort efter mamma dog valde han att lämna mig.


- Jag var i spillror.


Det har varit en tung och brokig väg tillbaka till ett normalt liv igen men nu mår jag bra. Jag har dragit många läror längs vägen och vuxit som människa. Min syn på världen och andra människor har förändrats, jag har lättare att sätta mig in i andras mående och blivit betydligt mindre dömande. Jag har alltid varit en väldigt extrovert person men efter allt detta har jag även skaffat mig introverta sidor, jag behöver mycket återhämtning efter sociala sammanhang vilket jag inte behövde förr. Det har varit svårt att acceptera de nya sidorna men jobbar på det hela tiden.


Skulle du säga att du mår bra psykiskt nu för tillfället?


- Jag har haft en väldigt intensiv period med både mycket jobb men också tv-inspelningar så jag har känt mig lite trött och stressad. Det har såklart också varit väldigt roligt. Men nu har jag fått andra arbetstider så jag jobbar kortare dagar och filmandet är klart så nu känner jag att energin är på väg tillbaka! I övrigt är jag lyckligare än någonsin just nu. Livet faller på plats och sedan jag träffade Emil har jag mått väldigt bra, han var den sista pusselbiten.


Vilka faktorer är det som får just dig att må bra?


- Kärlek från min man, vänner och familj. Trygghet och stabilitet. Och att få utöva min kreativitet, framförallt i mitt yrke.


Psykisk ohälsa har sedan länge varit ett relativt tystat ämne att samtala om, fortfarande ligger det en del tabu bakom att prata om psykisk ohälsa, framförallt inom vissa områden. Vad tror du är anledningen till detta? 


- Det är så mycket lättare att peka på att en arm gör ont än när själen gör ont. Folk skäms över att blotta sina inre plågor för att de inte går att ta på på samma sätt. 


Varför är det viktigt att prata om psykisk ohälsa?


- För att jag tror att alla lider av det på ett eller annat sätt någon gång i livet och vi behöver öka medvetenheten och acceptansen.


Hur kan vi få hela samhället att förstå vikten i att prata om det? Hur kan vi få folk att förstå allvaret bakom tillståndet och sjukdomarna? 


- Att göra som jag gör nu, skriva om det. Prata om det. Visa det. Våga visa sig som den man är.


Skulle du säga att samhället formar oss människor till ett visst mående?


- Ja absolut.


Sociala medier, tidningar, tv, mm visar upp en bild av hur vi borde se ut, vara, jobba med och så vidare. Det är otroligt stressande för både oss vuxna men måste vara ett helvete för dagens ungdomar som växer upp idag som tror att det de ser är så de ska se ut eller vara. Och vi matas med allt sådant dagligen.


Tror du att det finns ett stort mörkerantal av människor som går omkring och mår dåligt som inte vågar lyfta ämnet p.ga. rädsla för bemötande och reaktioner från omgivningen?


- Ja det tror jag absolut.


Jag tror även att ens uppväxt speglar sig mycket i huruvida man vågar prata om sin psykiska hälsa. Har man haft föräldrar som tystar ämnet så tror jag att man själv har större risk att göra det.


Varför tror du att förändringar kan vara svårare för vissa människor att hantera?


- Själv tycker jag om förändringar men min make Emil har svårare för det. Han finner trygghet i att saker fortsätter att vara som de är. Förändringar och nya rutiner är svåra för honom att hantera.


Hur kan vi hjälpa dessa människor? Vad har du för tips och tankar kring detta?


- Att uppmuntra dem att våga dela med sig för att kunna rädda andra i samma situation. För mig är det jätteviktigt att våga prata om min psykiska ohälsa för att få andra att våga öppna upp och söka hjälp.


Om du ser tillbaka på din egen tid som barn- och ungdom, finns det något under denna tid som du själv känner idag du skulle vilja ändra på? 


- Hade jag kunnat resa tillbaka till Maxine 14 år hade jag hindrat henne från att huka över toasitsen på skoltoan efter lunchen och berättat att det kommer förstöra så många år av hennes liv. Jag hade uppmuntrat henne till sund mat och motion men framförallt självacceptans. Att det finns viktigare saker i livet än vad andra tycker om ens kropp.


Det har varit en högst intressant och givande intervju, tusen tack för fina och kloka svar. Du har verkligen gjort en otrolig personlig resa. Innan vi avlastar denna intervju så kan jag dock inte låta bli att inte ställa lite frågor som berör din medverkan i programmet "Gift vid första ögonkastet". Din och din makes resa ihop, från det att programmet börjar till dess att det avslutas är som en riktigt Disney-saga.

Vad var anledningen till att du sökte till programmet? – förutom då förhoppningen om att finna drömprinsen?

- Jag har varit kass på att hitta snubbar som passar mig. De har oftast varit ganska omogna eller haft annorlunda värderingar vilket gjort att det krockat. Jag gjorde samma misstag om och om och om igen, började tappa hoppet om att någonsin träffa någon och kände att jag behövde hjälp!


Vad var dina förväntningar på hela gift vid första ögonkastet resan? 


- Att träffa mitt livs kärlek.


Mitt liv de senaste åren hade varit så rörigt och deppigt att det inte fanns utrymme för att det inte skulle bli bra. Det skulle vara mr right, punkt slut! Förutom det var min förväntning att utvecklas som person och lära mig vad det är jag gör för fel i dejtingvärlden.


Hur skulle du beskriva inspelningsperioden, var allt som du förväntat dig?


- Det var otroligt roligt, mitt livs upplevelse verkligen. Mot slutet var jag väldigt trött, men lycklig.


Påverkades du något mentalt under inspelningarna eller efteråt när hela ”kärleksbubblan” var över och verkligheten kom tillbaka?


- Jag var väldigt trött som sagt.


Sov mycket efteråt men även mellan mina kundbesök på jobbet. Hade lagt all min energi på detta och behövde mycket återhämtning.


Skulle du rekommendera andra att söka till programmet?


- Utan den minsta tvekan rekommenderar jag varenda singel att söka till detta! Det var en otrolig upplevelse och jag ångrar inte en endaste sekund av det!


Du och Emil är fortfarande kära och lyckliga?


- Ja, vi är fortfarande kära och väldigt lyckliga tillsammans.


Foto: Stina Stjernkvist/SVT - Pressbild

Återigen, tusen tack för dina svar och att du tog dig tid till denna intervju. Det ska bli så kul att få följa dig och Emil i den kommande serien "Gift vid första ögonkastet - Äktenskapet".


- Jag kommer sitta bänkad den 12 maj. Helt klart!









Vill du kontaka mig? fyll i formuläret nedan.

© 2020 by ARYA.