Självständighet - En orsak till ensamhet & den psykiska ohälsan.

Människan är inlärd i att klara sig själv, att man med självständighet når visioner och framgång. Den är också något många söker. Egenskapen är enligt många en styrka, som man gärna utåt visar för att inte verka svag.



Om man vill komma någonstans så är det bara en själv som arbeta sig dit. . .

En form av norm och mening som hängt med länge genom åren, som handlar om att vi ska klara oss själva och inte vara beroende av andra människor.

Även om denna självständighet är en bra egenskap så vill jag ändå påstå att den är både orationell och en anledning till mycket en del av människans stress, ensamhet och psykiska ohälsa. Jag skulle nästan vilja säga att den skapar mer ohälsa än vad människan själv är medveten om.

Människan är en varelse som på egenhand känner ansvar över sitt egna liv, där ekonomi, karriär, familj och barnuppfostran involveras. Man vill klara sig på egenhand utan att behöva förlita sig på eller ta hjälp av andra människor. När känslan av självständighet sedan uppkommit så går man all-in för att hantera och klara sig själv och det man tagit oss ann. De flesta människor älskar denna känslan - att vara oberoende av andra - förmågan att göra vad vi vill - bestämma över oss själva - uppfostra våra egna barn och ge kärlek.


VÄRDESÄTTNING & RÄDSLA

Varför är man så rädd att mista sin självständighet? Och varför värdesätter människan egentligen den så mycket? Mycket beror nog helt enkelt på att man inte vill vara en belastning för någon annan och känna beroende av att andra ska finnas där och stötta hjälpa till. Man vill visa sig stark och att man klarar sig själv, även om man egentligen ibland önskade att man fick uppbackning vissa dagar.

Min största fundering kring det hela med självständighet är vad det är som gör att den är så himla viktig att hålla kvar i. Varför har människan så svårt att släppa in andra och ta hjälpen som många gånger erbjuds, i syfte för att underlätta och avlasta varandra?


I samband med att man blir förälder faller det helt naturligt att man till hundra procent vill finnas där för sitt barn. Man vill också visa utomstående hur stark man är - att man klarar av föräldraskapet - vilken bra förälder man är och hur mycket man älskar sitt barn. Man vill visa sig självständig, även om man under en barnuppfostran kan vara i behov av stöd och hjälp. Det är alltså inte självklart att man släpper inte andra människor för att man anser att vikten till en ”perfekt” uppfostran ligger hos föräldern och att det är deras jobb att skapa en trygghet och visa kärlek till barnet.

OLIKA FORMER AV KÄRLEK SOM BARA GYNNAR - ETT LITET EXEMPEL

Men är detta verkligen hälsosamt och hållbart i längden? Nej, jag skulle säga att det är raka motsatsen och ett orationellt val att välja. Självklart ska barnet ha sina föräldrar närvarande och spela huvudrollen i barnets liv, men det gynnar barnet otroligt mycket om föräldrarna kan lossa på självständigheten och släppa in nära och kära. Genom att göra det öppnas möjligheten till en mer hälsosam och trygg uppväxt, där barnet får känna på kärlek på många olika sätt parallellt med att hitta tillit och trygghet hos fler människor och skapa sig en stabilare framtid när hen ska klara sig på egenhand ute i samhället.


Genom att föräldrarna öppnar upp för andra att finnas som stöd, hjälp och komplettering så tillkommer möjlighet för föräldrarna att koppla av en stund och återhämta sig så att ny kraft laddas upp som kan behövas senare. Föräldrarna skapar sig själv alltså en bättre hållbar levnadsstandard och förebygger att bli utmattad och trött något som gynnar hela familjen.

MIN POÄNG MED DETTA INLÄGG

Människan är inte en ensam varelse utan bör lära sig att lossa på självständigheten. Ingen ska klara av att vara helt självständig, för då vore ensamheten vara total. Man bör därför ta stöd och hjälp av andra för att klara av vardag och nå visioner.

Normen som idag finns och som sträcker sig generationer tillbaka bör avvecklas då den helt enkelt skapat en snedvriden och ohållbar livsstil, något som allt för länge inneburit att en stor ensamhet skapats i samhället samt ångest och stress som i många fall skapat delar av den psykiska ohälsan som idag råder i vår värld.


Att vara självständig är en bra styrka men den innebär inte att man ska vara kapabel till att klara av allt på egenhand, utan att man bör förmågan att ta stöd, hjälp och släppa in andra. Med denna förmåga när man större chans att fungera i längden och nå toppen av berget.


Så, vi är inte ensamma - vi behöver inte vara ensamma - vi kan ta hjälp och stöd av andra och ändå vara självständiga och genom det kan vi också spara oss ett ohälsosamt och ohållbar livsstil samtidigt som vi kan nå våra visioner och framgång oavsett vad det rör sig om.

Vill du kontaka mig? fyll i formuläret nedan.

© 2020 by ARYA.