70. Fredagsintervju: Sofia Hoss

Artistkarriären har nu precis startat. Alldeles nyligen släppte hon debutsingeln "Where did I go" och det är till att hålla ögon och öron öppna för fler släpp från denna lovande nytända och kreativa stjärna. Dagarna som passerar nu tillägnas i studion där nästa singel håller på att ta form.


Just efternamnet Hoss är för en del kanske bekant och det är inte så konstigt. Mellansystrarna Roshi och Sharareh Hoss bedriver nämligen Sveriges ledande PR-bolag HOSS AGENCY.


Som person är Sofia mycket kreativ, charmig och väldigt rolig. Åtminstone om man frågar hennes vänner. Enligt henne själv är hon även en uppriktig och ibland väldigt envis person.


- Jag är också otroligt pratglad och öppen som person. Det är nästan så att folk blir trötta på mig.


Hon fortsätter att sedan med att besvara att hon för tillfället upplever sig själv att må helt ok, även om det finns dagar som är mindre bra.


- Vissa dagar lider jag av ångest och orkar inte ta mig upp ur sängen, medans jag andra dagar är ute i skogen på promenader samt är superproduktiv och mår bra. Så det är verkligen från dag till dag, men jag känner mig stabil överlag. Vad skulle du säga är psykisk ohälsa och vart går egentligen gränsen?


- Det är individuellt såklart, men jag skulle säga att det rör sig mellan allt ifrån att gå runt med oro i kroppen till att det börjar ta över vardagen med svårigheter att utföra vardagliga rutiner. Som sagt är detta hur jag uppfattar det personligen, det är inte generellt.


Under en period I Sofias liv befann hon sig i en relation som var allt annat än sund. Ett förhållande med en ung man med många psykopatiska drag, som för henne innebar fysiskt och psykisk misshandel. Resultatet av detta vart att hennes egna identitet skalades av och att hon blev någon som hon inte alls var.


- Han fick total kontroll över mig. Till slut hade jag distanserat mig från alla mina vänner och min familj och jag var beroende av honom.


Hon forsätter med att berätta att detta resulterade i konstant stress, en förlamande ångest och att hon blev väldigt deprimerad. Av vänner fick hon höra att hon blivit total personlighetsförändrad. Dessutom hade hon rasat i vikt.


- Folk trodde jag hade börjat ta droger. Jag tror att många av mina vänner och min familj än idag inte förstår hur oerhört psykiskt skadad jag var. Det en situation som inte är lätt att ta in och många förstår inte hur lång tid det tar att bygga upp ens psykiska hälsa efter något sådant.


Just därför är det så viktigt att konstant prata om psykisk ohälsa. Jag vill även konstatera att jag inte är “frisk” och att upprätthålla psykisk hälsa kräver livslångt jobb. Jag lider fortfarande av ångest, vissa dagar värre än andra men jag tar en dag i taget.


Idag tar hon en dag i taget och för att må bra försöker hon få utlopp för sin kreativ som existerar inom henne, gärna genom att måla eller skriva musik. Ibland blir det även ett par promenader.


- Jag tycker det hjälper att gå på promenader och röra på sig. Sitter jag inomhus för länge så ökar bara min ångest, sedan försöker jag även omringa mig med människor som jag bryr mig om och älskar.


När jag bryter rutiner någon gång i veckan och byter miljö brukar jag även må bättre.


Familjen är även något som är väldigt viktigt för Sofia och hennes familj är stor.


- Jag har en rätt stor familj!


Jag har tre systrar och en systerson som är mer som en bror för mig då vi är väldigt nära i ålder. Mina mellan systrar har Sveriges ledande event och PR-bolag (Hoss Agency) som hela familjen är väldigt stolta över. De hjälper mig även med min PR, så vi jobbar nära varandra.


Keep it in the family, som man säger!


Psykisk ohälsa har sedan länge varit ett relativt tystat ämne att samtala om, fortfarande ligger det en del tabu bakom att prata om det. Framförallt inom vissa områden. Vad tror du är anledningen till detta? - Det finns ingen riktig dialog om det och det är ej normaliserat. Det pratas inte om på biologilektioner (i alla fall inte när jag gick i skolan) och det finns ingen riktig grundskole- eller gymnasieutbildning inom ämnet. Dessutom är psykisk ohälsa ofta något som inte nödvändigtvis syns på den som lider av det, vilket får en del att missförstå hur skadande psykisk ohälsa är och i en del kulturer är psykisk ohälsa något helt främmande.


Enligt Sofia är det viktigt att skapa en öppen dialog i syfte till att informera folk i förhoppning om att fler utbildar sig inom området. Hon tror på att ju mer vi pratar om något desto mer kommer saker normaliseras.


- Fler skulle med största sannolikhet leda till att fler vågar berätta när de mår dåligt, vågar söka hjälp - och på så vis ökar också möjligheten för att de som är sjuka att börja må bättre.


Jag tror att det bästa är att prata med folk i sin omgivning och på så vis visa att det är bra att vara öppen och våga prata om sina känslor. Men även att gå i någon form av terapi. Om alla i samhället gör sin lilla del och informerar en person i taget så lär det skapa en dialog som i sin tur normaliserar sådana samtal. Jag tycker för övrigt att alla borde gå i terapi, det är viktigt att få prata av sig.

Skulle du säga att samhället formar oss människor till ett visst mående? - Jag skulle säga att det finns olika samhällsstrukturer som kan påverka vårt mående, såsom pressen på människor att se ut och vara på visst sätt, eller olika sorters förväntningar på människor som baseras på deras etniciteter, identiteter, klassbakgrund mm. Så jag skulle säga till viss del, men det är så klart inte bara samhället som formar vårt mående.


“ what doesn’t kill you makes you stronger


Varför tror du att förändringar kan vara svåra får vissa människor att hantera? - Förändring kan vara skrämmande. Jag tror även att som människa kan man vara lite självdestruktiv. Man är bekväm i att må dåligt och att behöva ändra på något för att må bättre, känns främmande och skrämmande


Sofia tror att det finns ett stort mörkerantal av människor som går omkring och mår dåligt. Människor som inte riktigt vågar lyfta ämnet på grund av rädslan att bli "nobbad" och bemött med negativa reaktioner.


- Det finns alltför många som inte “tror” på psykisk ohälsa som fenomen eller som inte tar det seriöst. Detta är förstås ett stort problem.


Om det är någon i ens omgivning som inte mår bra kan man istället för att döma, försöka få hen att känna sig trygg med att prata med en. Alltså vara stöttande, visa att man finns där men kanske också hänvisa till terapi eller psykolog.


Visa att det är okej att må dåligt, men att det finns möjligheter att må bättre.


Om du skulle se tillbaka på din egentid som barn och ungdom sedan, finns det något som du skulle vilja ändra på?

- Jag tror lite på “what doesn’t kill you makes you stronger”.


Det jag har gått igenom i mitt liv har format mig till personen jag är idag. Jag hade inte varit här utan de motgångar jag stött på och utan de misstag jag i efterhand har lärt mig av. Jag hade helt enkelt inte varit den jag är utan de livserfarenheter jag har idag. Det enda jag kanske hade velat säga till mig själv där då är att sluta lägga så mycket vikt i vad andra tycker och tänker. Det gör jag i och för sig fortfarande, fast inte lika mycket som då.


- Som jag sagt tidigare, det är ett livslångt jobb att upprätthålla ens psykiska hälsa.


Framtiden för Sofia ser produktiv ut. Hon arbetar för fully med hennes kommande och andra singel, så det är mycket studiotid och skrivande som gäller just nu.

- Jag är väldigt exalterad över att få visa alla allt mitt nya material, så håll utkik under sommaren 2020!


Avslutningsvis avslutar hon vårt samtal med att upplysa om vikten att nå ut till dom som dragit sig undan eller som verkar nedstämd.


- Prata med dem och prata om det!


Försök att “utbilda” folk i er vardag, jag tror verkligen att det är extremt viktigt. Bryter vi benet så jobbar vi på att bli bra igen med gips, kryckor, fysioterapi osv. Vi måste börja behandla vår hjärna på samma sätt som vi behandlar resten av vår kropp när vi blir sjuka.




Foton godkända att använda av Sofia Hoss

Vill du kontaka mig? fyll i formuläret nedan.

© 2020 by ARYA.