93. Veckointervjun med Pontus Karén.



I samband med pandemiutbrottet strök en panikstorm in över Pontus Karén, 31. Att jobba inom hotell- och restaurangbranschen, samt matkreatör och redaktör, där många timmar om dygnet läggs på mat på olika sätt har för honom varit både ovis och osäkert. Varje morgon finns det alltid ett litet hopp om att läget i samhället ska lätta så att hans arbetsvardag kan få möjligheten att återgå till normala förhållanden. Detta hopp blir dock kortvarigt då allt tycks stå stilla. Istället uppkommer en panik och ångest inom Pontus och ett mående som går otroligt mycket upp och ner.


- Det är många tankar som snurrar i mitt huvud om dagarna. Det är mycket små panik över läget inom restaurangbranschen, som dessutom blandas med paniken över att inom de närmsta veckorna bli pappa, berättar han.


Att hantera ångest och panik är dock ingenting som är främmande för Pontus del. Den psykiska ohälsan har alltid stått honom nära. Den har alltid funnits där på något sätt och som barn fick han själv både diagnosen Borderline och ADHD.


- Det har funnits en familj i min närhet som varit fosterföräldrar åt ungdomar med lite olika psykiska och så har jag då mina egna diagnoser. Däremot upplever jag att jag på senare år har börjat komma allt längre från Borderline diagnoserna. Det sägs också vara något som är möjligt, att man helt enkelt kan växa ifrån dem, desto äldre man blir. Dock tror jag inte att jag någonsin kommer bli av med den fullt ut, säger Pontus.


Pontus berättar sedan vidare att det inte är längesedan han själv valde att komma ut öppet med sin psykiska bakgrund offentlig. Även om det alltid inom familjen funnits en öppenhet till diskussion kring just det psykiska måendet.


- Att ha ett litet öppet klimat kring det psykiska måendet har alltid varit en självklarhet, allt tack vare min otroligt starka och envisa moder. Dessutom har det under vissa perioder varit relativt svårt att dölja min sjukdom, då den visar sig extremt kraftigt periodvis, förklarar Pontus.


Idag, sedan ett par månader tillbaka delar han öppet med sig på sina sociala medier om hans bakgrund och tankar kring den psykiska ohälsan, något som fått både ris och ros från övriga människor runt om i samhället.


- Det har varit mycket blandade reaktioner om jag uttrycker mig som så. Mycket har varit positivt och stärkande kommentarer och reaktioner men det har också varit många som slutat följa mig på mina kanaler. Jag har fått ta emot en del spydiga kommentarer och vid tillfällen har det känts som att människor verkat döma ut mitt mående som ”larvigt”.


”Stabila, känslokalla och starka”


Pontus är en av få män som idag öppet för en dialog kring den psykiska ohälsan, där han delar med sig av sin erfarenhet och sin bakgrund. För många har han blivit en förebild och inspiratör. En person att ta efter, något som delvis är en orsak till hans aktiva val att träda fram. Han anser att det fortfarande finns ett visst stigma kring området, att just psykisk ohälsa fortfarande är tabubelagt och förenat med skam och ångest. Framförallt när det kommer till alla män i samhället. Att prata om hur man mår rent psykiskt, är ingenting som faller naturligt utan mer eller mindre förnekas och trycks bort.


- Män har den löjliga tron fortfarande om att vi ska vara ”stabila, känslokalla och starka”, börjar Pontus berätta. Man vågar inte helt erkänna mycket av de känslor man egentligen besitter inombords, i rädsla över att tappa sin manlighet, avslutar han sedan.


Pontus förklarar sedan att han själv tidigare varit likadan och att han känner igen sig själv i sina valda ord. Vilket han påpekar är riktigt tragiskt att det ska behöva se ut så idag. Att behöva leva förtryckta av sig själv, bara för att man är av det manliga könet och inte vill tappa sin maskulinitet.


- Jag är nu mer öppen med min egen psykiska ohälsa, vilket jag aldrig var tidigare, förklarar han.


Jag var väldigt utagerande under mina tonår


Även under barn- och ungdomsåren kan Pontus tyda tendenser till att rent psykiskt inte mådde bra eller var stabil i sig själv. Det var en period i livet som Pontus själv upplevde otrolig svår, med många upp och ner dalar. Att ha mycket berikat i livet innebär inte alltid en dans på rosor och glädje.


- Jag hade det svårt att hitta mig och min plats under dessa perioder och var väldigt utåtagerande under mina tonår. Ändå hade jag vänner och familj i min närhet, var bortskämd, fick gå på dejter och var duktig i skolan, men det fanns inte riktigt någonstans bland de ”normala” människorna som jag kände att jag hörde hemma eller kände tillhörighet med, börjar Pontus förklara.


Det var egentligen inte förens i slutet av gymnasiet och när Pontus hamnade bakom spisarna på några av Stockholms kändaste krogar som tillhörighetspusselbiten föll på plats. Bakom spisarna blev hans diagnoser och personlighet hans fördel, framförallt när det kom till att lyckas hantera tempot och den höga stressen som restaurangbranschen många gånger innebär för en kock.


- Allt människor som arbetade där va lika “skadade” som mig. Det hjälpte mig något otroligt mycket. Jag hade hittat hem, säger Pontus skämtsamt men på ett seriöst sätt.


Men även om Pontus idag är tacksam över att han hittat tillhörighet och känner sig hemma bakom spisarna och matlagningen, så önskar han ändå att det funnits verktyg att kunnat ta till under de tidigare perioder i livet som varit tuffa. Något som han verkligen vill trycka på att skolor och andra myndigheter idag borde ta ställning till.


- Som jag nämnde tidigare, så hade jag en väldigt stark mor under denna perioden, som dessutom hade ”tonåringar” som arbete och var utbildad inom psykiatrin. Så jag var lycklig lottad, tack vare henne, börja han med att säga.


Dock önskar jag nog ändå att skolorna borde börja ”normalisera” vissa områden lite mer, som psykisk ohälsa. Det kan inte skada att ha en termin med Sexualkunskap och en termin med ”Livetkunskap”, där man pratar och diskuterar psykisk ohälsa, om hur man betalar räkningar och begreppet Ekonomi, utan att det handlar om att bli miljonär, fortsätter Pontus sedan med att säga.


Han ser nämligen en koppling till ungdomar brist i kunskap inom detta område och att den psykiska ohälsan i Sverige idag klättar neråt i åldrarna. Utöver det ser han även andra stora bovar om han jämför sin egen ungdom med dagens ungdomar.


- Idag är det sådant stort fokus på utseende, likes, sociala medier, teknik. Vi är alla delaktiga i det internet kåta samhället vi idag lever in under. Dagens internetsamhälle går nästan inte ens jämföras med ”playahead.com” och den sociala bredden vi hade i den åldern, förklarar Pontus.


Idag glider 6 åringar runt med en telefon värd cirka 7500 kronor och med fritt abonnemang. Jag fick en telefon först i tonåren, varför? – Jo, för att jag skulle kunna höra av mig till mina föräldrar. Att ringa från telefon? Det var inget man gjorde om det inte var för någon söt tjej, skrattar han.


Pontus tror att den främsta orsaken till att den psykiska ohälsan idag är så stor i yngre åldrar är just sociala medier och att dem växer upp för snabbt.


- Vi trånar så mycket för att bli sedda, hörda, få dom där extra like:sen eller följarna. Dagens ungdomar följer vuxna människor redan i tidig ålder, berättar Pontus. Dem idoliserar vuxna människor som är över 15 år äldre, vilket gör att dem även till viss del växer upp för snabbt. Förstå mig rätt nu, men dom vill vara så mycket äldre än vad dom är. Man skyndar sig alldeles för fort in i det “vuxna” livet, istället för att passa på att vara barn och njuta av den tiden, förklarar han vidare.

Mår du piss så säg det!


Om alla människor slutade lägga så mycket energi på sociala medier och hela tiden sträva efter att visa det bra om dagarna, så tror Pontus att vi alla tillsammans skulle kunna hjälpas åt och eliminera den psykiska ohälsan. Lika vanligt och lätt som det är att visa bra dagar, lika lätt och vanligt ska det vara att kunna visa dagar som är sämre.


- Mår du piss så säg det! Sluta hyscha om det. Det är helt omöjligt för någon att veta att man mår skit om man alltid svarar att det är bra eller enbart visar upp de bra dagarna, säger Pontus.


Han fortsätter sedan att lägga till att framförallt influensers bör eller måste börja lyfta upp detta ämne ännu mera. Just därför berättar Pontus var det ett självklart beslut för honom att ställa upp i denna intervju.


- Vi influensers måste vara förebilder för andra människor och lyfta ämnet. Därför är jag så glad över att få delta i denna intervju. Jag har förlorat vänner alldeles för tidigt på grund av deras hälsa och jag var nära att stryka med jag också. Just därför är det så viktigt att prata om det mera och låta ämnet bli mer offentligt, säger han.


Jag är så otroligt tacksam över att man sambo stöttar mig i detta efter vår diskussion om att jag ville bli mer offentligt med min psykiska hälsa. Om folk hade vågat fråga lite mer istället för dömt mig så fort, då hade dem & jag sluppit extremt många onödiga drama kvällar och hade alla människor sedan gått på samma bana, så hade samhället sätt mycket mer hälsosamt ut. Försök ta dig ut till ens stad utan att bli hjärntvättad undermedvetet eller där din mentala hälsa står i stadigt kurs. Det är svårt i dagens samhälle, om nästan omöjligt. Samhället och mänskligheten formar oss mer än vad vi själva är medvetna om, avslutar Pontus med att säga.


Genom de 31 år som Pontus fått möjligheten att ta del av i livet och de dunster av psykisk ohälsa som han handskas med genom åren har han lyckats fånga upp en del effektiva verktyg som varit till fin nytta för hans del.


- Jag har gått igenom divercse verktyg som finns där ute, som att skriva journal, prata ut om hur jag mår, samtal med psykologer, tagit hjälp av vänners och familj med massa mera, börjar han berätta. Men det enda jag känner att jag verkligen kan ge tips om nu är att skriva om det. Det har fungerat bäst för mig, fortsätter han sedan säga.


Skriv ner tankar, känslor, ångest och panikkänslor. Bara skriv ut allt på papper eller på datorn. Stäng sedan boken eller skärmen. Gå och lägg dig och sen efter ett par timmar går du tillbaka & analysera vad det egentligen handlade om. Oftast har något brusats upp på grund av en larvig liten kommentar eller liknande, förklarar han.


Men även om livet för Pontus är i synonym till en berg- och dalbana så ser han positivt på framtiden.


- Jag ser extremt ljust på framtiden, eller så känner jag åtminstone idag. Läget kan alltid ändras som en blixt från klarblå himmel. Men med en knodd påväg, bra resultat på jobbet och en hyffsad ekonomi känner jag mig väldigt förhoppningsfull, avslutar Pontus intervjun.